torsdag 13 juni 2013

Göteborgs sommarölsträff 2013

Göteborgs sommarölsträff 2013

I år gick sommarölsträffen i Göteborg av stapeln lördagen den 8:e juni. Denna anordnades som vanligt av hembryggarföreningen Amylase, med viss hjälp från Svenska Hembryggareföreningen och Svenska Ölfrämjandet.
Tanken var först att träffen skulle ske i Fräntorps Folkets Hus, men efter en dubbelbokning blev det istället flyttat till Backa Folkets Hus.

Lika populär som alltid på senare år så krävdes även denna gång föranmälan, denna stängdes för besökare inom ett dygn efter den öppnat, förhoppningsvis kan man hitta större lokal eller på annat sätt utöka antalet besökare för framtida träffar.
Antalet öl var dock rimligt denna gång, det slutade på 27 stycken totalt. Själv ställde jag upp med en snäll Brown Ale i Brittisk stil, jag ville lite visa att man inte måste ha endast välhumlade öl till sommaren. Ölen fick faktiskt ett par röster ändå och slutade på plats 21 av 27 (nej, jag röstade inte på den själv).
Resultaten kan beskådas på sidan resultat.

Dagen började med en bussfärd ut till Hisingen och Backa, därefter en kortare promenad upp till lokalen. Vi anlände strax efter kl 12 och fick tilldelad plats samt nummer, ag blev då nummer 9 med Pinglans Brown Ale. Att samtliga öl nu stod i nummerordning underlättar avsevärt för de som söker en viss öl att prova, bra tänkt där.

Efter att ha ställt i ordning min plats och hämtat glas samt bockat för mig i dörren började jag prova mig igenom de öl som fanns färdiga, trots att det var ett bra tag kvar innan det hela startade officiellt. Då klockan slog 13 och dörrarna skulle öppnas på riktigt skrev jag ner mina sista kommentarer för den 26:e ölen och var alltså klar med samtliga tävlande öl förutom min egen och kunde ta min plats och börja skänka ut min egen öl. Det blev också tid för att smita iväg och köpa två snabba korv med bröd som Amylase hade till försäljning lite senare.

Ett par finsmakare av Pinglans Brown Ale.

Med omkring 150 personer totalt som vandrade runt i lokalen var det inte trångt direkt, men visst blev det lite tryck runt vattenkannorna samt vid ölupphällning. Som vanligt lät jag de flesta hantera självbetjäning och man ser vissa hälla upp rimliga mängder, runt 5 cl, av ölen medan andra tar mer generöst i glasen. Då man också ser en hel del hälla ut rätt mycket av det som de tagit för sig är det lite extra trist då många öl liksom min egen tog slut långt före utsatt tid. Jag hade tagit med mig ca 6,5 liter och de var väl helt slut vid 14.30 eller så, med många som kom förbi och sa att det var synd att den var slut för att de inte hann prova den.

Efter att jag diskat undan mina saker kunde jag nu gå omkring och prata mer samt återgå till mina favoriter innan de också tog slut. Efter detta var det bara att vänta på prisutdelningen.
På första plats kom föga förvånande en välhumlad öl, Drakens hopfen weisse, denna låg för mig personligen på övre hälften av spelplanen, men en bit från de top tre man kunde rösta på. Silver gick till Rött med inte sött, en Florida Weisse som jag personligen röstade på för guld och gick tillbaka för att dricka mer utav, den var grym! Bronsmedaljen knep ölen Ut i vår havre, en öl smaksatt med bland annat blåbär, denna satte även jag på bronsplats i min röstning.
En på intet sätt förvånande förstaplats då, men glädjande nog två syrliga öl som tog silver och brons, skoj!

Nu var det då dags att packa ihop och lämna träffen för denna gång, nästa träff blir då till vintern, kommer jag ihåg rätt var det kanske 7:e december, men det lär behöva bekräftas från mer officiellt håll. Däremot är jag säker på att jag hörde att man åter skulle vara tillbaka i Fräntorp. Kanske brygger jag någonting till denna träff, jag hoppas i alla fall kunna vara med igen, om inte annat som besökare.
Kanske vi ses där?




tisdag 4 juni 2013

Äldre inlägg nu avslutade?

Har roat mig med att gå igenom en del gamla filer för artiklar och inlägg jag skrivit genom åren och lagt upp dessa som 20 inlägg här på denna nystartade blogg.

Lite för att samla ihop det som ännu finns kvar, samt för mig själv att läsa igenom och få inspiration till att skriva igen.

Huvudtanken med denna sida är att jag ska kunna samla mina bokrecensioner om jag nu tar tag i det hela och förverkligar min plan att läsa igenom ölsektionen i mitt massiva bibliotek hemma.
Det lär också hamna ett par redogörelser för ölträffar och festivaler, resebeskrivningar, hembryggartankar och annat här under.

Vi får se hur det utvecklas samt om jag känner att detta är ett bra sätt att samla mina tankar eller inte.

Once in a lifetime? - Öl kan vara gammal ibland

Ett foruminlägg från 2009 som ursprungligen hamnade här:
http://shbf.se/bryggaren/viewtopic.php?f=9&t=5661


Prova gammal öl

Ikväll provade jag någonting som jag aldrig provat förut.
Inte heller lär jag få chansen igen.

En bekant har över två år via ebay samlat på sig samtliga öl i serien Bass King's Ale.

Alltså provade vi ikväll:

Bass Ratcliffe Ale från 1869
Bass King's Ale från 1902
Bass Prince's Ale från 1929
Bass Jubilee Strong Ale från 1977
Bass Princess Ale från 1978
Bass Celebration Ale Bottle for Birth of Prince William från 1982
Bass Prince's Ale från 1982
Bass Queen's Ale från 2002
Bass Duke's Ale från 2002
Worthington White Shield från 2007

Vi har inte hittat någon information som visar på att någon annan någonsin tidigare provat dessa öl samtidigt.

Lite anteckningar:

Ratcliffe 1869
Lätt grumlig, mörkbrun färg, inget skum (Ap 4/5).
Russin, portvin, madeira och alkohol i doften (Ar 8/10).
Syrlig och kork, lätt rökig, prickig korv i smaken (Ta 2/10).
Tobak och korv i eftersmaken.
Lite tunn munkänsla, ingen kännbar beska (Pa 2/5).
(Ov 9/20, Tot 2.5/5.0).
Vax eller lack kring korken. Korken smulades sönder vid öppning och vi silade ölen till karaff.
Etiketten var i perfekt skick.
16th DEC 1869
Betyg Flaska/etikett 5+
Betyg smak 2-

King's 1902
Lätt disig, röbrun mörk färg, litet beige skum (Ap 4/5).
Doften är syrlig, kanel och kryddig, vinös (Ar 7/10).
Smaken är rökig, tobak, syrlig, prickig korv (Ta 4/10).
Munkänslan medium, låg beska (Pa 3/5).
Korv i eftersmaken.
(Ov 10/20, Tot 2.8/5.0).
Rött vax kring korken, Korken smulades delvis sönder vid öppning och vi silade ölen till karaff.
Lätt nött etikett.
FEBRUARY 22, 1902
Betyg Flaska/etikett 4
Betyg smak 3-

Prince's 1929
Klar, ej disig, brun färg, ytterst litet skum (Ap 4/5).
Doften är syrlig, surkål, rökig, vinös (Ar 6/10).
Smaken är syrlig, tobak, vinös, eldig (Ta 5/10).
Prickig korv eftersmak, även kanel.
Medium munkänsla, låg beska (Pa 3/5).
(Ov 11/20, Tot 2.9/5.9).
Relativt nött etikett.
Gick hygglit bra att få upp korken.
JULY 23, 1929.
Betyg Flaska/etikett 4
Betyg smak 3-

Jubilee 1977
Klar, mörkburn färg, litet beige skum (Ap 4/5).
Svagt syrlig och kryddig doft (Ar 5/10).
Syrlig, rökig, svarta vinbärsblad, eldig, blommig smak (Ta 5/10).
prickig korv eftersmak.
Medium munkänsla, låg beska (Pa 3/5).
(Ov 11/20, Tot 2.8/5.0).
JULY 15th 1977
Etiketten hel, stor flaska.
Betyg Flaska/etikett 4-
Betyg smak 4-

Princess 1978
Klar mörkt rödbrun färg, litet beige skum (Ap 4/5).
Rökig vinös doft (Ar 4/10).
Rökig vinös smak, prickig korv och träig eftersmak (Ta 5/10).
Medium till mjuk kropp, lite sträv torr beska (Pa 4/5).
(Ov 10/20, Tot 2.7/5.0).
Fräsch etikett.
7th JUNE 1978
Betyg Flaska/etikett 4-
Betyg smak 3+

Celebration 1982
Lite disig gyllene färg, inget skum (Ap 3/5).
Persika, söt, metallisk doft, även fenolisk (Ar 6/10).
Kryddig, eldig, söt, honungsaktig smak (Ta 7/10).
Alkoholisk eftersmak.
Mjuk munkänsla, medium beska (Pa 4/5).
(Ov 13/20, Tot 3.3/5.0).
Sliten etikett.
5th JULY 1982
Betyg Flaska/etikett 3
Betyg smak 4+

Prince's 1982
Disig, mörk gyllene till ljusbrun färg, inget skum (Ap 3/5).
Dominant alkohol i doften. Även öpple och fenoler (Ar 5/10).
Tunn, lite syrlig, väldigt salt samk. Eldig och träig (Ta 4/10).
Lite tunn munkänsla, låg beska (Pa 2/5).
Mestadels alkohol i eftersmaken, lätt ton av prickig korv.
(Ov 9/20, Tot 2.3/5.0).
Bottle 2004 of 5000
5th JULY 1982
Betyg Flaska/etikett 4
Betyg smak 3-

Queen's 2002
Disig mörkbrun färg, beige skum (Ap 3/5).
Alkohol, fruktig, jästig doft, fenolisk (Ar 6/10).
Fruktig, malig, besk smak (Ta 6/10).
Medium munkänsla, relativt hög beska (Pa 3/5).
(Ov 12/20, Tot 3.0/5.0).
3rd JULY 2002
Betyg Flaska/etikett 4
Betyg smak 3+

Duke's 2002
Lät disig svagt gyllene färg, vitt skum (Ap 3/5).
Fruktig, blommig, söt, ahllonbåtar, citronlik doft (Ar 8/10).
Fruktig, besk, hallonbåtar, humlig smak (Ta 7/10).
Livlig munkänsla, fräsch. Hög beska (Pa 4/5).
(Ov 15/20, Tot 3.7/5.0).
3rd JULY 2002
Betyg Flaska/etikett 4
Betyg smak 4+

White Shield 2007
Klar gyllene färg, vitt skum (Ap 3/5).
Fruktig, humlig, smörkola som doft (ar 7/10).
Humlig, fruktig, metallisk, karamellig smak (Ta 6/10).
Medium munkänsla, medium hög beska (Pa 3/5).
(Ov 12/20, Tot 3.1/5.0).
Bäst Före 21 03 2009
Betyg Flaska/etikett 3
Betyg smak 3+

Berlin 2008

Janne gnoff Berglunds recensioner av ställen i Berlin från:
http://www.ratebeer.com/Places/State/Cities/berlin/113.htm

*********************************************************

Alter Fritz (OUT OF BUSINESS)

*********************************************************

Ambrosetti
Visited on June 7, 2008. Rather close to ’Deutsche Oper’ U-bahn.
Nice to stop by K65 on the corner before or after a visit as well.
The shop itself has a good assortment of beers, mainly German of course,
quite a few I haven’t even seen before. Prices very reasonable,
though by far not the cheapest in Berlin. Fairly easy to get to.
Located off the big road, so rather quiet and idyllic location.
Nice scenery and ambience. Good service though too bad you seldom (as here)
see a case or something you can put your beer in while shopping.

*********************************************************

Brauerei Eschenbräu
The entrance was a bit wierd with a glass door and a ping-pong table inside.
Some sign asking you to walk around the corner.
We passed some vegetation and mail boxes for the student housings and thought
’what the hell is this place?’
Though when we got there and sat down, boy did we change our minds fast!
Cozy beer garden and a relaxed indoors pub.
The place still feels like it’s packed with students.
Though we didn’t get stared out or anything.
It does open rather late, so plan ahead if you want to visit the place,
also a shame they don’t seem to serve food. Cute girls in the bar on our visit,
that’s always positive. Fast service at the bar, also very nice beers!
I’d say a must visit in Berlin for sure! In ’GBG Germany’ listed as pub 21 in Wedding,
on page 449.

*********************************************************

Brauhaus in Rixdorf
Visited June 6, 2008. In ‘GBG Germany’ listed as pub number 15 in Neukölln on page 448.
Didn’t see much of the inside due to a wedding party, though the beer garden was nice
and green with some water as well. No own glasses (Hacker-Pschorr used) or beer coasters
(Paulaner used) but the beers were rather nice. I didn’t eat, but ekstedt’s ‘small’
salad looked rather good to me. Nice fast service.

*********************************************************

Brauhaus Lemkes am Schloß (ex-Luisenbräu)
No longer actually called ’Luisen-Bräu’ but has changed into a new Lemke.
Now called ’Brauhaus Lemke am Schloss’. Visited on June 6, 2008.
Very similar to Lemke’s other location. Tried the Brauhaus Alster,
their pils mixed with sprite soda. Also tried the green Berliner Wisse Waldmeister here.
OK service, did not eat. Close to a few fairly big roads with distrubing traffic.
Either go to this or the other Lemke, both is not necessary.

*********************************************************

Brauhaus Mitte
In ’GBG Germany’ listed as pub number 11 in Mitte, on page 446.
Located close to Alexanderplatz, the building and it’s sign lloks outside as a rip off
of Planet Hollywood. The sample plate in dark wood is real nice, fits the three regular
house beers, one special and a small bowl of caramel malt for nibbling.
The beers were all OK, not amazing and not bad. Food was plenty and OK,
a bit too dry on the pork nuckel. Our waiter started out refusing to speak English,
but warmed up a little later on. He did seem sto look more comfortable as a bouncer
than a waiter though. English menus available. A bit touristy and not a must see at all.

*********************************************************

Brauhaus Spandau
In ’GBG Germany’ listed as pub number 16 in Spandau, on page 448.
It is a bit of a ride to get there, but what a place! Nice idyllic ambience,
close to the river and lots of green vegetation. Fantastic beer garden away from traffic.
Impressive building, nice interior as well. Cool to see not only the brewing equipment,
but also the fermentation room through a glass window. Nice and cute waitress, fast service.
Medium-sized lunsh portions of food. Had the bratwurst with mashed potatoes and sauerkraut,
not excellent, but still nice. The scenery and location is enough for me to recommend a visit,
I’m sure you’ll agree! The Havelbräu Hell and Weissbier available on draught at the time
of our visit on June 6, 2008.

*********************************************************

Brauhaus Südstern
Visited June 6, 2008. In ‘GBG Germany’ not listed as a pub, though it is listed in the
breweries section under Kreuzberg on pages 264-265.
Front places outside is too busy of traffic. Restaurant type interior.
Didn’t really go to the back beer garden, though from a distance it looked rather nice.
Didn’t eat. A bit slow service even though it wasn’t busy at all.
The only place where the waiter looked really surprised when we ordered small
(0.3 liter) beers. Also later on he acted a bit weird when taking our orders over the
room behind a stair going down… Seems a band were about to play later on that evening,
though after we decided to leave.

*********************************************************

Brewbaker
A bit tricky to get to until I realized it was actually more or less inside the S-bahn building.
Get to Bellevue station and look underneath the railway. Good service, English speaking as well.
Nice clean and warm interior, to the front outside was a bit much traffic,
also fairly annoying with the constans rumble of the S-bahn, but still rather nice.
On our visit quite a bit of wind, not much to do about that though.
Amazing pils, though their experiment brews seems to be more fun than good.
A must visit, if nothing else for their pils! They had three house beers on this day,
also a few commercial macros on bottles. Nice to be able to purchase a sample tray first,
then like we did have a full glass of the best one, which was undoubtedly the pils!
I didn’t try the food, but ekstedt had the cheeze plate that looked good.
If you get the book ’GBG Germany’ this is Berlin pub number 18, in Tiergarten,
on page 449 (2006 edition).

*********************************************************

Georgbräu Brauhaus
Visited on June 6, 2008. In ’GBG Germany’ listed as pub number 7 under Mitte on page 445.
Busy by the river, loads of people, lots of small chirping (not in a good way) birds.
Beers were mainly OK. Outside seating felt a bit temporary.
Did not eat though we earlier planned to, since they informed us they were too busy
and the food would take a very long time. Rather slow service and in all felt very touristy.
I can not recommend this place.

*********************************************************

Lemkes Spezialitätenbrauerei
Visited on June 5, 2008. In ’GBG Germany’ listed as pub number 8 under Mitte, page 446.
Located in one of the arc’s below the S-Bahn. Looks almost the same inside as Mitte which
we visited just before interior design, menus, sample trey is the same.
Beer is better here though. Also feels cozier, though the frequent S-Bahns above was
quite disturbing. Nice and clean toilets, even for Germany’s high standards.
Service was OK, selcetion rather limited to their own brews. Did not eat.
The sample trey is nice looking and a very good idea.

*********************************************************

Lindenbräu Berlin
Visited on June 5, 2008. In ’GBG Germany’ listed as pub number 19 under Tiergarten, page 449.
Inside the Sony Center. The sterling silver brewing kettle is supposed to be one of a kind.
Very cool ambiance though! Worth going for the very cool buiding alone.
Filled up outside beer garden. Not very fast nor very good service. Beers were OK. Did not eat.

*********************************************************

Marcus-Bräu
In ’GBG Germany’ listed as pub number 10 under Mitte, page 446. Visited on June 5, 2008.
A bit cluttered feeling to the design inside, the Veltins sign outside was way more visible
than the brew pub sign. Felt a but boring and quite non-essential.
OK beers, OK service, not more. Did not eat.

*********************************************************

Zum Nussbaum
Visited June 6, 2008. In ‘GBG Germany’ listed as pub number 12 in Mitte on page 447.
Actually a bit hard to find, for us. We weren’t even that drunk.
Well, anyway, once we did walk around the church and found the place it was a nice little
bar to visit and have a few beers. Did not try eating and only visited the outdoors seating.

*********************************************************

Att använda BetterBottle för första gången

En äldre text från 2010

Att använda BetterBottle för första gången

En av vinsterna i SM 2010 om man tog guld var en BetterBottle, sponsrad av Humlegården.
Jag hade läst om dessa i forum, men aldrig funderat så mycket över dem själv, mest för att jag har ett fungerande system för jäsning mm.

Men, nu då man fått en cool pryl av en generös sponsor så måste man testa den, inte sant?

Sagt och gjort, jag plockade fram min BetterBottle och började gå igenom alla prylar som fanns med. Hm, detta var ju inte så självklart, någon manual hade kanske varit bra.
Nåväl, iväg till hemsidan, det kanske är en bra start.
På http://www.better-bottle.com/ kan man hitta en hel del info för att komma igång och svara på alla frågor som snurrar runt.

Det står rätt mycket om desinficering, hur bra PET den är gjord av och vilka fördelar man kan vinna om man har flera stycken. Om man som jag endast har en och för annat använder ”vanliga” 30-liters jäshinkar så blev det inte lika smidigt. Om man däremot har 2 st verkar man kunna sköta omtappning och annat mycket smidigt och syrefritt, verkar klart bra.

Men, efter att ha plöjt hemsidan och pillrat lite på prylarna kom jag och min bryggkompanjon under hösten överens om att vi testar att köra flasktappning och sedan lägger upp en öl för sekundärjäsning på denna utrustning.

Efter att ha plockat ner alla delar i molekyler och krafsat oss i skallen för att fundera fram hur allt skulle desinficeras och därefter sättas ihop igen så var vi igång. Själva BetterBottle rengjorde vi med vatten och klorin, så att hela insidan inklusive där man skall sätta fast kranen för utlopp blev rengjorda. Alla övriga delar sanerades i diskhon med vatten och klorin. När allt var rengjort och ordentligt sköljt sattes bitarna ihop igen och skruvades fast på flaskan.

Nu verkar det spännande, ska det fungera så smidigt som det påstås? Ja att desinficera alla småprylar med klorin var iallafall långt ifrån lika smidigt som när man bara har en gummipackning och ett vattenlås att sanera förutom hink med lock, till nästa gång får det bli inköpt jodofor eller annat rengöringsmedel som är sköljfritt.
Men, det gick att peta fast en flaskpåfyllare på utloppet från BetterBottle utan att det läcker, verkar finfint. Alltså hävertera över ölen från sekundären ner i BB, samt blanda upp med vår sockerlösning för kolsyresättning. Därefter blanda genom att snurra BB över en innebandyboll (det var rekommenderat tennisboll enligt hemsidan, men man tager vad man haver). På med flaskfyllaren och sedan börja buteljera.

Normalt då jag buteljerar så är det via hävert och en liten del från en saftmaja som klämmer till och stoppar flödet. Efter ett 40-tal flaskor är man trött i fingrarna. Har även testat hävert till flaskfyllare som varit lite struligt ibland. Detta med flaskfyllare direkt från BB fungerade dock mycket smidigt!

Så, nu var flaskorna klara, dags att lägga över en öl från primär på vanlig jäshink till sekundär på BB, men hur går det med utloppet från BB, det är ju öl i den, om det står en vecka känns det inte bra, hur göra? Vi bestämde oss för att plocka bort och skölja yttersta biten på utloppet med vatten. Därefter skölja en omgång med sprit, sedan på igen. Den pekar ju nedåt så skall inte samlas damm eller något på, men detta steg togs aldrig upp på hemsidan vad jag hittade, de kanske bara tycker man använder sina BB en gång efter sanering?

Jag skall nog testa min BB lite mer framöver, men framförallt då se till att jag hittar ett sköljfritt desinficeringsmedel så att det blir smidigare med rengöringen av alla smådelar. Då hade man kanske också kunnat köra sista biten på utloppet lite snabbt innan man satte tillbaka det?
Varför har man inte satt någon typ av volymnivåer på sitt kärl? Det är något som får ritas dit på utsidan i efterhand.

Jag är ännu inte helt övertygad om att detta är bryggargudens gåva till hembryggarna, men å andra sidan så är det ett nytt steg som jag inte hållit på med tidigare, så kanske bara är en bakåtsträvare?
Hursomhelst så skall det testas mer framöver.

Lite tips dock:
Om du skall plocka isär jäsröret, tänk på att du måste tillbaka med den lilla metallbiten på något vis igen, samt att keramikkulan snabbt kan försvinna ner i avloppet.
Den långa pinnen för att montera dit insidan på bottenutloppet bör desinficeras den med.
Läs noga på hemsidan vilka o-ringar som rekommenderas att man tar bort samt vilka man kan låta sitta kvar.





Tillägg 2013: 
Det blev aldrig fler tester, jag gav bort denna och kör på med mina vanliga 30-liters jäshinkar istället.

Göteborgsporterträff 2011

En text från 2011

Göteborgsporterträff

Jag hade länge funderat över om jag skulle våga fråga Thomas Bingebo på Oceanbryggeriet om han skulle kunna tänka sig att låta mig få receptet till ölen Göteborgsporter, men än så länge hade jag inte samlat mod till mig.
I slutet på november 2010 träffade jag dock Thomas en kväll på Ölrepubliken och frågade försiktigt om det möjligen kanske vore så att han kunde låta mig få receptet om jag dyrt och heligt lovade att aldrig visa det för någon, jag försökte vidare svamla på i så högt tempo jag kunde för att övertyga honom om mina ärliga avsikter. Det enda jag ville var ju att få möjligheten att brygga just denna öl hemma, en öl som jag länge varit kär i och mer ofta än inte var och är mitt förstahandsval på välsorterade krogar.
Mer än bara lätt förvånad hör jag Thomas svara någonting i stil med ”jo jag har ju funderat på om man kanske skulle släppa något recept till hembryggarna och sedan träffas och se hur pass lika man kan brygga den”. Exakta orden kommer jag inte ihåg, förvånad började jag dock arbeta upp planer så fort jag kunde, kanske för att undvika att Thomas skulle ändra sig?

Dagen efter den lyckliga kvällen la jag upp info om vad som komma skulle på forumen på Svenska Hembryggareföreningen samt Humlegården. Jag nämnde också detta på Svenska Ölfrämjandets decembermöte i Göteborg för att nå så många Göteborgsbaserade hembryggare som möjligt.

I början av januari fick jag ett nedskalat recept på ölen som jag publicerade på forumen samt spred via mail till diverse bryggarkompisar. Vi fick tillgång till vilka maltsorter samt i vilka proportioner de användes, dessutom vattenbehandling och mäskinfo, vilken BU samt humlesorter som användes och det mesta annat som en hembryggare vill ha koll på.
Dessutom gick Thomas själv ut och erbjöd sig sälja de mindre mängderna av specialmaltsorterna som behövdes, om man själv såg till att fixa basmalt, jäst och humle. Inte bara ställer mannen upp med ett recept utan även med distribution av råvaror, mycket generöst.

Själv hade jag följt receptet så mycket som möjligt, förutom Caramalt från Thomas Fawcett som jag ersatte med ljus karamellmalt från Weyermann. Jag hoppade dessutom över vattenbehandlingen med CaCl2 och CaSO4. Förutom detta bestämde sig min jäst för att inte riktigt jäsa ner till 1012 så som originalet, utan jag fick se hydrometern peka på 1029 efter två veckors jäsning och en vecka på sekundären.
För att skoja till det lite delade jag min öl på två från primär till sekundär. Den ena fick fortsätta vara min klon på Göteborgsporter medan den andra smaksattes med ca 1 kilo slånbär som jag kokade upp och lät ligga med i sekundären.

Väl på flaska var jag lätt orolig för att jag skulle ha en fortsatt jäsning, men ingenting verkade peka på detta, utan ölen jäste ut med primingen och fick en normal kolsyra ändå. Min klon var väl söt jämfört med originalet medan slånbärsvarianten var syrlig och lite sträv samt hade mycket lite karaktär kvar av Göteborgsporten.

För att inte behöva ändra några datum ville vi ha klart för oss när SM skulle hållas samt när domarna skulle döma SM, när detta väl var klart bokade vi in lördagen 9:e april. Planen var att de som hade bryggt och ville samt kunde komma samlades på bryggeriet, vi skulle sedan prova våra öl mot varandras samt mot originalet.

Jag kallade in bryggare till en början, samt andra intresserade därefter och på själva provningsdagen var vi 20 glada personer som mötte upp Thomas på bryggeriet. Dagen startade med provsmakning av Göteborgsporter från flaska, samtidigt som vi fick en rundtur på bryggeriet. När detta väl var avklarat satte vi oss ner i pubdelen av lokalen och drog igång. Totalt hade sju av oss besökare bryggt öl, förutom mig själv hade en annan person bryggt två öl, alltså hade vi nio öl att prova och jämföra med. I och med varje enskild öl la bryggaren till några kommentarer om eventuella avvikelser, jag var inte den enda bryggaren som inte slaviskt följt receptet och heller inte den enda som inte helt lyckats få förväntade resultat till slut.

Thomas själv provade ölen och gjorde anteckningar, till slut hyllades två av ölen som delade vinnare, men övriga fick en hedrande andra plats. Lustigt nog fick min slånbärsöl betydligt mer positiva kommentarer än mitt försök på äkta klon, det var fler än jag som gillade smakerna av slånbär blandade med porter.

Vinnarna till detta experiment blev Martin Jonsson samt Ronny Thörnsson med sina respektive öl, grattis till er bägge!
Övriga bryggare förutom jag själv var Jens Nielsen, Calle Tiger (som bryggde dels med den uttalade jästen, dels med en jäst från Fullers), Lars Hansson samt Daniel Rutgersson som bryggde tillsammans med Patrik Johansson och Björn Osbeck.

Sammanfattningsvis var det då sju öl som bryggdes som kloner, medan två blev rätt lika. Man kan alltså skoja till det lite och säga att man har mindre än 30% chans att klona en öl genom att skala om receptet och ge det till en svensk random hembryggare. Men även om majoriteten av ölen smakade annorlunda var det mycket intressant att se just vad skillnader i bryggverk och hussmaker kan göra. Förhoppningsvis är det inte sista gången som vi hembryggare för chansen till något liknande, det var en härlig upplevelse helt klart.

Jag vill passa på att tacka övriga bryggare samt besökare som kom och deltog på denna trevliga träff, samt ett stort tack till Thomas Bingebo på Oceanbryggeriet som bjöd på sig själv och sitt recept och gjorde detta möjligt.


Recept Ocean Göteborgsporter, av Thomas Bingebo, Bryggare, Oceanbryggeriet Göteborg

OG: 1051
FG: 1012
Alc: 5,0% ABV

Malt (vi använder bara Thomas Fawcett)
Maris Otter Pale Ale - 73%
Chocolate Malt - 8%
Wheat Malt - 8%
Crystal Malt - 3,5%
Caramalt - 4%
Black Malt - 3,5%

Salttillskott vatten Göteborg:
CaCl2 - 0,25 g/liter vatten i mäsk vid vatten:malt ratio 2,7:1
CaSO4 - 0,12 g/liter vatten i mäsk vid vatten:malt ratio 2,7:1

Mäsk Temperatur: 66 grader C
Mäsk Tid: 90 minuter
Lakvatten Temp: 78 grader C

BU: 30
Galena - 60 minuter ilägges vid kokstart.
Bramling Cross - ilägges kokslut - får stå cirka 20 minuter innan kylning.
Koktid: 60 minuter (0,04g/l Koppacleer 10 minuter innan kokslut)

Koppacleer är en fining för koket - som Irish Moss eller protafloc.

Jäst: Fermentis S-04

BU´n räknar jag endast på bitter-humlen (Galenan i detta fall) som är med i koket 60 minuter. Aromhumlen (BX i detta fallet lägger jag 1000g på cirka 1650 liter vört) - cirka 0,6 g/l. 0-humlen vid kokslut ger ingen beska att räkna med. (enligt min åsikt).

Så här räknar jag mängden bitterhumle:
(Volym Vört x BU) / (0,75 x 0,4 x (alphasyra/100) x 1000) = xxxx gram
Ex Ocean Göteborgsporter (senaste brygden i måndags)
(1570 x 30) / (0,75 x 0,4 x (13,6 / 100) x 1000) = 1154 gram Galena (alphasyra 13,6)

Aromhumlen BX 1000 g oavsett volym (kan skifta mellan 1570 - 1670 cirka beroende på malt)
Bryggvatten - cirka pH 5,3 - sänks med saltsyra.

Jästemp - 22 grader.

Bokrecension - Brown Ale (Classic Beer Style Series)

Detta är en äldre recension



Bokrecension: Brown Ale


Svensk titel: Ej tillgänglig
Originaltitel: Brown Ale
Undertitel:  History, Brewing Techniques, Recipes
Språk: Engelska
Författare: Ray Daniels och Jim Parker 
Övrigt: Classic Beer Style Series nummer 14
ISBN: 0-937381-60-8

 En av de första sakerna jag kommer att tänka på då jag läser igenom boken är hur inriktad den verkar vara mot den amerikanska marknaden. Speciellt blir detta tydligt då jag precis före läst igenom ”Mild Ale” vilken var mycket snällare då det gällde att tänka på läsare från andra länder.
Detta gör inte boken mycket mindre läsvärd, mer en reflektion från min sida.
Att boken är på engelska och inte översatt gör inte mig någonting, men kanske värt att tänka på ifall man inte är van att läsa litteratur om öl och bryggning på engelska.

Uppbyggnaden av bokens kapitel börjar med historien om brown ale, en beskrivning över ölprofilen hos denna öltyp, hur man brygger brown ale, olika tekniker som är värda att nämnas gällande bryggning av stilen, vad man skall tänka på vid avnjutande av en öl från denna stil, samt slutligen förslag på recept för att brygga egen brown ale.
Förutom ovan nämnda huvudkapitel följer ett antal appendix, dessa går igenom hur man beräknar IBU, en lång lista över nordamerikanska bryggerier som (1998) bryggde kommersiella brown ale, samt till sist en tabell för omvandlingar mellan olika enheter.
Boken avslutas med kapitelhänvisningar, en ordlista och en bibliografi för vidare läsning.

Då detta var första gången jag själv läste igenom boken plöjde jag den från pärm till pärm, läsandes alla fotnötter, bläddrade till kapitelhänvisningarna, kontrollerade alla bilder, figurer och tabeller samt gjorde mitt bästa för att skapa mig en uppfattning av boken på det stora hela.

Första kapitlet i boken, The History of Brown Ale, går under dryga 30-talet sidor igenom texter, teorier och tankar från år 688 fram till dess boken skrevs. Här fokuserar författarna inte enbart på brown ale i sig, utan på samtliga öltyper som förr bryggdes på brittiska öarna. Man hävdar att all öl alls inte var mörk och rökig som många påstår, utan varianter fanns även då. Vidare tas vissa maltsorter, diverse kryddningar, tekniker med mera upp, gärna där man kan via källhänvisningar till andra texter. En intressant flora av olika historiska kryddningar är mycket läsvärd för den som vill försöka återskapa äldre tiders smaker.
Om man som hembryggare är ute efter att snabbt hitta tekniker, recept, beskrivningar över arketyper och smaker mm så går detta kapitel utmärkt att hoppa över. Men om man vill följa en hygglig röd tråd över ölstilars och teknikers utveckling på brittiska öarna från före medeltiden till sent 1900-tal är det är klart läsvärt kapitel. Lite intressant kan dock vara att slutsatserna som dras i denna bok inte alltid självklart följer de man läser i ex ”Mild Ale”, ”Stout” och ”Porter” från samma serie böcker. Detta visar förvisso mest på att man inte bara på internet utan även i böcker får se till att vara lite kritisk mot det man läser.

Bokens andra kapitel, Brown Ale Profile, är lite mer snabbläst med sina knappa 20 sidor. Först går man igenom skillnader mellan två stora engelska typer av brown ale, den nordengelska samt de som kommer från London. Här gås bägge typerna igenom dels i bryggeritekniska värden som exempelvis OG och FG, dels i text beskrivande vad som karakteriserar varje stil om man väljer att göra en ölbedömning. Vidare följer en genomgång av det som blivit mer klassiskt som brown ale bland amerikanska bryggare, skillnader mellan stilarna i England och USA, bakgrund till varför detta har skett samt vissa tekniska detaljer för den som vill veta var gränserna går. Efter detta kommer en kortare beskrivning av typerna American Brown Ale (maltigare variant), Texas Brown Ale (kraftigt humlad), samt American Speciality Brown Ale (smaksatta, specialingredienser etcetera). Kapitlet avslutas med en beskrivning av olika sockerarter, frukt, kryddor och annat som är mer eller mindre vanliga att tillsätta.
I detta kapitel kommer infon för hembryggaren fram på riktigt, nu kan den som vill börja lära sig om olika ölstilar verkligen botanisera i skillnader. Oavsett om man är ute för att lära sig mer om vad som funnits och finns, hur andra gör, om ölen som skall bryggas planeras att bli typriktig, eller om man bara är vetgirig, så är detta klart ett läsvärt kapitel. För den som är eller vill bli öldomare, lära sig mer om sensoriska skillnader mellan öltyper, eller bara bli bättre på att sätta ord på olika saker man hittar då man provar öl, kan jag också klart rekommendera vidare läsning här.

Kapitel tre, Brewing Brown Ales, tar med sina knappa 50 sidor en liten längre stund att läsa igenom än sina föregångare. Malt, humle, jäst, vatten och övriga ingredienser som har, brukar eller kan användas i bryggning av brown ale gås igenom här. Avsnittet om malt börjar med en genomgång av för- och nackdelar med maltextrakt, följt av olika bas- och specialmaltsorter samt vad de har för olika karakteristik. Karamell/crystal malt, rostade maltsorter, att rosta egen malt i ugnen, alternativ för den som vill få ”historisk karaktär” följer och avslutas med en enkel genomgång av råfrukt. Humlen får sin del genom att gå igenom vad som populärt används hos brittiska och amerikanska bryggare då de tar fram denna stil. En genomgång av hyggligt många humlesorter följer samt avslutar humlens inlägg här. Olika typer av jäst som finns tillgängliga, vad skillnader man kan få, samt vad olika saker kallas och innebär gällande jäst och jäsning följer. Avsnittet om vatten för bryggning går igenom vad man bör tänka på och visar även exempel på mineraler och salter i klassiskt Londonvatten. Under övriga ingredienser tar författarna först upp olika vanliga sockerarter som används inom bryggning, samt vilka bidrag detta ger till ölen. Efter detta kommer en sektion för diverse örter och kryddor som kan få igång hjärnan hos den mest hårdnackade anhängaren av den tyska renhetslagen.
Vill du som bryggare göra en brown ale är detta ett kapitel du inte skall hoppa över, här får du verkligen serverat detaljer för att följa rakt av eller använda i egna experiment. Vill du dessutom kanske göra mer historiska brygder får du säkerligen många nya idéer från de sista sidorna i kapitlet.

Nästa kapitel går relativt kort men väl sammanfattat igenom de procedurer som klassiskt används för att brygga denna ölstil. Olika procedurer och utrustning för mäskning är först ut, följt av kok, separerandet av proteiner och humle samt vidare till kylning.
Fortsättningen med beskrivning av procedur och utrustning för jäsning och klarning går igenom steg som de flesta hembryggare aldrig kommer att vara i närheten av, men det är om inte annat intressant kuriosa.
Den hembryggare som är hyggligt van vid att brygga ale får nog inga uppenbarelser från detta kapitel, men om man verkligen är ute efter att tillverka en stiltypisk brown ale eller bara lär sig mer om ölstilen är det fortfarande läsvärt.

Kapitel 5 går med sina 10 sidor igen om ett par kommersiella exempel, där varje märkes karakteristik beskrivs. Personligen känns kapitlet lite ointressant, om man inte är ute efter att få exempel på olika karaktär en brown ale kan ha kommersiellt eller leta vokabulär på engelska att använda i sina egna beskrivningar.

Kommande kapitel går in på ämnet att njuta av och med brown ale. Efter ett par tips om glas och temperatur samt annat som rör servering går författarna mer in på att servera ölstilen med mat. Här följer ett antal recept med öl som en av ingredienserna.
Det är alltid roligt att se hur andra lagar mat med öl, men då de flesta recept endast står med amerikanska mått får man ge sig på lite konverteringar för att få en uppfattning om vad de pratar om.

Kapitel 7 är där hembryggaren kan börja komma igång på riktigt, närmare bestämt finns här förslag på recept för brown ale. Man tar upp tio olika recept från pre industriell rökig brown ale upp till dagens smaksatta öl. Samtliga recept kommer som tre varianter, maltextrakt för 5 gallon, all grain för 5 gallon samt all grain för en barrel.
Samtliga mått i vikt för extrakt, malt och humle är åter igen endast enligt amerikanska mått. Det är förvisso bättre än i vissa andra böcker där man ibland räknat fel eller till och med inte förstått tiopotenserna. I vilket fall kan man få en del inspiration från detta kapitel, väl värt att läsa alltså.

Efter bokens sista vanliga kapitel följer ett par appendix, A går igenom exempel på hur man beräknar IBU, B listar alla kända brown ale i nordamerika vid bokens tryckning samt deras bryggerier, C går igenom konverteringar mellan olika enheter.
A och C kan vara mycket läsvärda, efter man dubbelkollar beräkningarna som vanligt. B däremot är för mig helt ointressant, men vill man veta vilka brown ale som fanns på andra sidan vattnet för 12 eller 13 år sedan, kör hårt.

Efter detta följer kapitelreferenser för den som blivit nyfiken och vill läsa vidare, vidare kommer en ordlista som udda nog inte känns som om den var gjord för den här boken, istället känns den som en kopia från den ordlista som finns i ”Mild Ale” från samma serie böcker. Avslutningsvis kommer en bibliografi och ett index.

Precis som vanligt med böcker från denna serie är de läsvärda, men man får hänga med lite själv och inte ta allt de skriver som en absolut sanning. Jag kan dock på det stora hela klart rekommendera denna bok för den som vill lära sig mer om brown ale.

måndag 3 juni 2013

European Beer Festival 2008


European Beer Festival 2008

I år hölls European Beer Festival, EBF, i Köpenhamn, platsen var Carlsbergs gamla lokaler i Valby. Detta gick av stapel med start fredag 12/9 kl 1500 och avslutades på söndagen 14/9 kl 1700.

Restaurang Haket i Göteborg (1:a Långgatan 32) anordnade en bussresa ner för det mycket rimliga priset 2,000 kr per person.


Dag 1

Fredag morgon kl 0900 skulle bussen avgå från Haket. För de som ville kunde man mötas upp före på Haket för att sätta i sig en rejäl frukost, jag liksom flera av mina medresenärer valde detta alternativ.

Väl inne i bussen, som var en modern turistbuss med fyra säten kring varje bord, tog vi plats och började som man kanske kan förvänta sig förbereda festivalen genom att provsmaka lite öl på vägen ner.

Bussen tog oss först till Malmö där vi lämnade ifrån oss väskorna på vårt hotell, Scandic S:t Jörgen. Det var tydligen hård belastning på hotellen i Köpenhamn under detta veckoslut, men att bo i Sverige är ju heller inte fel. Därefter var det dags för de flesta att äta en snabb lunch, tur att Burger King ligger nära.

När det var dags att checka in, vissa av oss hann med detta, så frågade killen i receptionen efter mitt namn.
Janne Berglund sa jag, men kan nog vara incheckad som gnoff la jag till, eftersom jag var osäker på om Masse och Cattis visste vad jag heter ”på riktigt”.
Han letade ett tag och frågade efter ett tag ”kan det vara G. Noff?” varvid man såklart får det nya smeknamnet Gunnar ”för G måste ju stå för någonting”.

Nåväl, snart sitter vi i bussen igen, rullar över Öresundsbron och vidare in i Köpenhamn. Vi kommer fram precis för att hinna stå i kö en stund, men kön jobbas bort relativt snabbt av danskarna som verkar ha fattat hur det skall gå till.

Framme vid kassan visar jag upp min tredagarsbiljett och får mig ett armband och börjar röra mig mot glasen. Snart inser jag att några av mina kamrater från bussen har grå armband, medan jag har ett orange. Ah, jag har fått ett armband för endast en dag, medan de andra har fått för alla tre dagarna. Nåja, som tur vara löste det sig snabbt att få det nya armbandet samt de extra 4 polletterna jag var berättigad till.

Vidare hämtade vi den tjocka festivalguiden i bokform(!) samt varsitt provglas märkt med 5 respektive 10 cl, i dessa låg även 2 polletter, så nu hade vi möjlighet att dricka 6 öl i alla fall.

Nu var det nog ingen av oss som förväntade oss klara av festivalen på endast 6 provsmaker öl, alltså började vi direkt med att handla fler polletter medan det var kort kö i den kassan. Här kunde man köpa 11 polletter för 100 Danska kronor, helt ok.

Äntligen dags att börja prova öl på allvar! Våra initiala planer noggrant planerade (nåja) i bussen föll omedelbart och vi började prova öl i det närmaste ståndet vi kunde hitta. Oftast var vi tre personer som gick omkring tillsammans, därmed försökte vi att alltid köpa varsin öl av olika slag, så att vi för varje egen spenderad pollett hade möjlighet att prova 3 olika öl.

Dagen och kvällen löpte på relativt fort och nästan innan vi visste ordet av satt vi på bussen och åkte ”hem” till Malmö igen. Dagen var dock inte slut, för efter så många provsmaker var man ju lite törstig. Sagt och gjort blev det en sväng till stadens lokala Bishops Arms innan kvällen till slut var över.


Dag 2

Lördagen började med att jag vaknade hysteriskt tidigt av mig själv, kunde absolut inte somna om och tog till slut en tidig frukost. Efter att ha ätit rejält och sedan gratissurfat med att lägga in rejtings på ratebeer passade jag på att äta en frukost till, med förhoppningen att kanske inte behöva äta lunch på mässan senare.

Nu var det dags för bussresa igen, in till Köpenhamn och pit stop på Fish & Beer. Allehanda drycker inhandlades av de flesta och därefter bar det iväg mot mässan igen. Nu kunde vi också provsmaka lite av gratisölen som skickades med från butiken (kort datum), ett bra sätt att värma upp smaklökarna inför den längst av de tre dagarnas provning som stod på schemat.

Vi anlände mässan en stund efter att de öppnat och hade inte direkt mycket kö att ta oss igenom, speciellt inte då vi redan hade våra armband. Frågan var nu, fick man ta ett nytt glas (med 2 polletter) varje dag, eller skulle man ha sparat på sitt glas sedan dagen innan? Ja denna fråga och hur den löstes får nog varje besökare med samvete svara på själv…

En relativt lång dag blev det med mycket provsmakande. Mina två provkamrater valde att vandra in till Köpenhamn några timmar också, medan jag själv stod kvar vid det Brittiska ståndet och provade mig igenom en stor mängd cask, eller real ale.

Mot kvällen var det dags att återvända till Malmö än en gång, nu börjar bron kännas bekant. Vår lilla grupp avstod dock att avsluta på Bishops, även om det var andra från bussen som tog den resan idag istället.


Dag 3

Söndag kunde jag sova ut lite bättre, blev också bara en frukost denna dag.

Vi checkade ut och satte oss sedan på bussen för vidare färd in mot mässan igen. Titta där, en bro!

Nu hade vi inte många timmar på oss, bussen skulle gå hemåt vid halv fyra och många öl fanns kvar att prova. Idag var det dock rejält mycket färre besökare så att ta sig fram mellan stånden var lättare.

Vi rusade omkring med några planer i behåll, för en gångs skull, och lyckades prova en hel del öl även denna dag.

Efter ett par inköp i shoppen var det dags att sätta sig på bussen, men denna gång hem mot Göteborg istället. Ett par öl blev provade längs vägen, men relativt snart började vi inse att helgen led mot sitt slut och ett stilla begrundande över vilken otroligt trevlig festival vi just besökt tog vid istället.


Mina egna slutsatser och tanker kring festivalen är:
* Vad otroligt smidigt att använda polletter!
* Många vattenbehållare, sånt är bra.
* Vilket fantastiskt festivalprogram!
* Nog var där lite väl många danska öl och lite väl få icke-danska öl för att vara EBF?
* De hade väl kunnat ha lite fler sittplatser eller åtminstone ståbord?
* Mycket lite fylla.
* Danska är rätt svårt att förstå.

Domarna provar öl i Göteborg november 2010


Domarna provar öl i Göteborg november 2010

Söndagen 21 november 2010 samlades fyra av Göteborgsdomarna i en lokal i närheten av Järntorget. Efter en del mailkommunikation var det dags att ses utanför SM-sammanhang igen och trimma våra smaklökar tillsammans.

Fyra olika provningar fanns tillgängliga, men då vi skulle komma igång kl 14 och sluta till kl 17 var det kanske väl ambitiöst.

Den första provningen var en ”Stor Stark-provning”. Vad innebar då detta? Jo en av domarna hade inhandlat fyra olika burköl från Systembolaget som typiskt skulle kunna beställas som ”Stor Stark” på krogen, eller hittas under Internationell Lager i öltypsdefinitionerna. Vi övriga domare gick till ett annat rum, därefter hälldes ölen upp blint för oss inför kommande provning.
Själva provningen gick till så att vi hade våra fyra glas per person, ungefär som på SM dömdes då ölen var för sig av varje domare under tystnad, vi fyllde också i varsitt protokoll per öl. Förutom detta skulle vi också försöka hitta skillnader mellan de fyra olika ölen, något som kan vara en utmaning i sig.
Efter den tysta delen av provningen gick vi igenom våra betyg för typriktighet enligt klass 1B, Internationell Lager, samt pratade en del om vilka skillnader vi hittat mellan ölen.
Då vi var färdiga avslöjades att de olika ölen varit Norrlands Guld, Mariestads Export, Pripps Blå samt Falcon Export. Det hade gått att både se, dofta och smaka skillnader mellan ölen, men inte var det några kraftiga variationer det handlade om inte.

Då det är relativt tidsödande att fullt fylla i protokollen enades vi om att endast skriva kommentarer på nästa provning samt fylla i totalbetyg för varje del, alltså inte bry oss om kryssen. Nu hällde vår provningsledare upp sex stycken India Pale Ale från flaska, meden vi andra tre igen gömde oss så vi inte såg vilka öl det handlade om.
Klass 4B var det alltså denna gång, enligt typdefinition men också med fokus på vilken vi tyckte bäst om. Här hittade vi istället mycket stora skillnader mellan ölen och en misstanke om att alla ölen inte var helt fräscha och därmed påverkade totalupplevelsen dök också upp.
De sex ölen rankade från bäst till sämst blev efter sammanställning och genomgång:
St Eriks IPA 1 (bäst)
Brewdog Punk IPA 2
Brooklyn East India Pale Ale 3
Fullers India Pale Ale 4
Nils Oscar India Ale 5
Dugges High Five 6
Det mest förvånande för mig var att ölen från Dugges var så pass dålig denna kväll, jag kan bara anta att det råkade vara en dålig flaska. Förhoppningsvis råkar inte allt för många ut för detta när de köpt den på Systemet.

Nästa provning blev också blind, men nu helt utan protokoll, vi diskuterade helt enkelt om hur vi upplevde ölen. Nu hade provningsledaren hällt upp fyra olika Barley Wine.
Även bland dessa hittade vi stora skillnader och det skilde sig en del mellan vilken vi tyckte bäst om enligt personliga preferenser. Två av ölen kändes också betydligt mer lagrade än de två andra. De fyra ölen utan inbördes rangordning var:
Samuel Smith Strong Golden
Nils Oscar Bötet Barley Wine
De Molen Bommen & Granaten
Mohawk Barley Wine
Personligen stod Bötet ut som den trevligaste just nu, medan man på De Molen och Mohawk kände att de gärna skulle få lagras en stund till, även om framförallt Mohawk var mycket trevlig redan nu.

Som avslutning hälldes en svart öl upp blint åt oss, men nu hade vi övergett alla protokoll och ville bara prata lite. Snabbt kom vi fram till att ölen troligen var ekfatslagrad och rätt stark. Det visade sig att vår provningsledare plockat fram en flaska Flying Dog Wild Dog Gonzo Barrel Aged Imperial Porter. Kanske inget namn man säger snabbt fem gånger på raken, eller för den sakens skull en öl man dricker några av på raken heller. Dock kände jag att jag uppskattade denna öl betydligt mer nu än jag gjorde då jag provade den färsk, för mina smaklökar är den alltså mycket bättre lagrad.

Nu hade tiden för träffen gått ut och smaklökarna hade fått sitt, liksom att söndagen skulle övergå i en måndag framöver, så lika bra att inte fortsätta allt för länge. Istället pratade vi om att vi skall försöka hålla kontakten lite oftare och köra fler träffar för att hålla igång domardelen av ölprovning bättre. Vem vet kanske dyker det snart upp mer info från domarna i Göteborg i en tidning nära dig?


Fredrik B.

Domarprotokoll.

Johan H.

Några av ölen.

Otto L.

SMÖF 2008


SMÖF 2008

Äntligen var det dags!
Efter att de två senaste åren inte haft möjlighet att besöka festivalen, men överösts av positiva kommentarer från dem som lyckats ta sig dit, kunde jag äntligen boka in detta och se det hela med egna ögon.

Söderbärke Mikro Öl Festival, eller SMÖF då, hade 2008 öppet för femte gången i rad, inte tredje som jag själv trodde innan. De två första åren var tydligen lite mer för medlemmarna i föreningen, men nu är ju också allmänheten inbjudna.

Var ligger då Söderbärke är nog första frågan de flesta ställer sig?
I Dalarna, i närheten av Ludvika och Fagersta, fick jag fram. Kartan via hitta.se pekar på områden som var relativt okända för mig.
Nåja, med internet som bästa vän och kamrater som varit där förr kunde man få fram lite vägbeskrivningar och annat.

Efter tidigare års försök att hitta lämpliga tåg dit och hem med utgångspunkt Göteborg försökte jag inte ens med detta alternativ i år, istället började jag ragga kamrater som var villiga att dela på kostnaden för en bil tur och retur.

Först att nappa var Fredrik Ekstedt som jag lärde känna via ratebeer, men numera även han hembryggare. Vi kom överens om att dela på kostnaden för hans bil samt bosätta oss på Markgården som jag fått tips om från Christer Sehlstedt på Irish Pub i Sundsvall.
Inte långt efter bestämde sig Thomas Mattsson, från bland annat Svenska Ölfrämjandet och ratebeer, nybliven hembryggare, att följa med. Ett dubbelrum och ett enkelrum på Markgården inbokat, fortfarande plats i bilen och allt såg bra ut.
Till sist valde även Jens Nielsen, före detta kollega, nu också (mitt fel) med på ratebeer och så klart hembryggare, att följa med.
Fullsatt bil (bestämde vi oss för) samt möjlighet att sova med en extrasäng i enkelrummet, allt klart och bara att vänta.

Fredag 24:e oktober började närma sig, festivalens första utav två dagar. Tidigare år har festivalen bara varit en dag, men till årets version var detta utökat. Vi hade alla fyra Göteborgsresenärer tagit ledigt för att kunna köra upp på fredag förmiddag utan stress, samt med gott om plats i bilden som sagt.
Plötsligt började telefonerna gå varma, Thomas Bingebo från Oceanbryggeriet kunde inte längre ta sig upp till festivalen. Nu var det nära att hans 4 öl samt den enda ölen från Pannrummet inte alls skulle komma till SMÖF, frågan var om vi kunde hjälpa till?
Genom lite funderande och olika förslag som las fram beslutades det att vi skulle ta med oss två av faten från Ocean till festivalen, då klarade vi oss med att köra en bil samt hade fortfarande lite utrymme för egen packning.

Äntligen kom fredag morgon till slut. Jag och Jens mötte upp på Ocean, dit Fredrik och Thomas anlände med bil. Vi tog oss en snabb titt på bryggeriet, men beslutade oss för att spara en rundtur till senare tillfälle och istället komma iväg. In med de två 30-litersfaten i bagaget, sedan vår packning ovanpå och sedan körde vi iväg mot vårt äventyr.

Resan upp var relativt händelsefattig ur ölsynpunkt, det tog ett par timmar och sedan var vi på plats i Söderbärke.
Att hitta till Folkets Hus var inte så svårt, vi kom fram hyggligt i tid och lastade av de två faten innan vi tog oss mot Markgården. Detta var värre, vi kom fram till att vi kört på tok för långt. Vände och tillbaka, helt plötsligt körde vi förbi någonting som skulle kunna vara vårt boende, tillbaka igen.
Mycket riktigt, bakom den stora granhäcken låg Markgården, där vi snabbt installerade oss innan vi tog en promenad in till centrum igen.

Först gick vi en sväng på den lokala pizzerian för att få i oss en lunch. Fler än oss hade samma tanke, lyckligtvis fick vi plats direkt då vi kom, medan andra fick vänta eller vända i dörren.
Efter detta en sväng in på ICA för att inhandla lite mörk choklad då det var dags att prova porter och stout lite senare under dagen och kvällen. Döm av vår förvåning då en hylla är fylld med folköl från exempelvis Mora bryggeri och Slottskällans, massa sorter vi normalt inte hittar i Göteborg, även Svagdricka och läsk från Mora fanns. Här inhandlades dagen efter en del godsaker för transport hem igen.

Nu var det dags att köa för att komma in på festivalen. Biljetterna lästes av utan problem, vi fick var sitt festivalglas med festivalöl från Närke Kulturbryggeri samt ett festivalprogram. Först vandrade vi in i hallen där fatölen serverades och gick igenom de sorter som vi inte provat sedan tidigare, detta var ju ett par stycken då man varit mycket duktiga på att få fram öl från nästan alla Sveriges pub- och mikrobryggerier.

Efter fatölen bytte vi lokal och började prova flasköl. Här kunde man antingen köpa hela flaskor eller bara provsmaker, allt efter tycke och smak. Vi körde en del provsmak och en del hela flaskor, beroende på flaskstorlek, öltyp och andra avancerade faktorer.

På matsidan inne på festivalen kunde man köpa varmkorn, gulasch eller mackor, samt lite godbitar om man ville det.

Under fredagskvällen besökte vi också provningen av ”Kaggen Stormaktsporter” från Närke Kulturbryggeri. Vi hade alla fyra passat på att köpa biljetter till denna unika provning där årgångarna 2005, 2006 och 2007 sattes mot varandra. Till detta fick vi höra en del mycket intressanta historier från Håge och Berith, samt se lite bilder och annat trevligt.

Efter ett par timmar började kvällen lida mot sitt slut och smaklökarna hade tagit en del stryk. Viss påverkan av alkoholen kunde också börja visa sig så vi kände att då vi hade en dag att uppleva på lördagen också var det dags att bege sig till sängen.

På promenaden hem, speciellt längs med sista 70-sträckan utan trottoar, visade det sig att på mörka höstkvällar är det mycket bra att ha med sig reflexer för att slippa leka dikeskanin då de stora långtradarna kommer farandes. Vi hade dock inga problem att ta oss hem och komma i säng.

Efter en natts sömn satte vi oss ner och åt en god frukost, bland annat tillsammans med Bengt och Mats från Skebo Bruksbryggeri med sina respektive.

Nu på lördag morgon kunde vi, då vi hade slutat prova öl i tid, ta en tur med bilen tillbaka till ICA och inhandla några av dryckerna vi sett dagen innan. Påfyllning av chokladförrådet blev det också. Efter detta tillbaka med bilen, sedan uteblev den planerade promenaden då vi kunde få skjuts med Bengt och Mats in till festivalen igen, gött!

Efter att ha inväntat ordinarie öppettider, pratat lite med bryggare och annat, var det så dags igen, först i kön (vi väntade inomhus medan resten stod ute och väntade) provade vi festivalölen igen i nytt glas innan ny provsmakning satte igång.

Nu hade en del av oss provat oss igen alla öl som vi inte provat förr (ratebeer som sagt) och kunde falla tillbaka på nya eller gamla favoriter, prova om sådant som verkade intressant och ännu mer koncentrera sig på att prata med folk.

På plats dessa dagar fanns bland annat folk från Svenska Hembryggareföreningen (shbf), Svenska Ölfrämjandet, ratebeer, press, lokalbefolkning, bryggare från många av Sveriges fantastiska mikrobryggerier och säkerligen en hel del andra. Även Draupner ångbryggeri fanns på plats under lördagen med sitt mobila bryggeri.

På det stora hela är jag, och som jag förstått det även mina tre medresenärer, mycket nöjda med festivalen och hela resan. Vi har redan pratat om att göra om samma resa 2009. Nu sällar jag mig till den ständigt växande kören som tjatar på dem som ännu inte kommit iväg med orden: se till att besöka SMÖF, Sveriges trevligaste ölfestival!

Mörkrets höst i Göteborg 2009


Mörkrets höst i Göteborg 2009

I den klassiska porterstaden Göteborg bjöds invånarna på två trevliga mörka tillfällen under hösten 2009.

I oktober hölls Porterveckan -09 på Bishops Arms Järntorget (BAJT) och i november anordnade PDA (Porter Drinkers Association) tillsammans med SÖ (Svenska Ölfrämjandet) Göteborg Porterfestival.

Först ut var alltså Porterveckan -09.
Med start söndagen 18:e oktober och därefter aktiviteter varje dag till avslutningen torsdag 22:a oktober fanns det på 16 av kranarna svart guld att botanisera kring på Bishops Arms Järntorget i Göteborg. Även en hel del flaskor med stout och porter fanns att tillgå.
På söndagen hölls en extremölsprovning av Andreas och Victor, i samarbete med SÖ, samt lite senare även porterprovningar med PDA.
Måndagen bjöd på måndagsquizz, som sig traditionen bör på BAJT. Här var dagens quizz uppdelad i tre delar. Första delen som en normal quizz, andra delen hölls av PDA och var en porterquizz, tredje delen var riktad mot Island och hölls av Jón Elías Gunnlaugsson från Ölvisholt Brugghús.
Tisdagen bjöd på porterprovning med PDA samt 4-rätters portermiddag tillsammans med Wicked Wine och huvudbryggaren samt även ägaren från Ölvisholt Brugghús.
Onsdagen hade en ny extremölsprovning i samarbete med SÖ, denna gång hölls den i av mig själv, Janne gnoff Berglund. Det fanns också möjlighet att gå på porterprovning med PDA och specialporterprovning i källaren på BAJT.
Torsdagen, festivalens sista dag, kunde man vara med på Ocean-porterprovning tillsammans med bryggmästare Thomas Bingebo i källaren på BAJT. Även porterprovning med PDA fanns tillgängligt.
På det stora hela alltså många dagar med stort utbud av porter och stout på fat och på flaska. Många av sorterna har nog sällan eller aldrig skådats i Göteborg tidigare.
Själv fanns jag på plats åtminstone en stund varje dag för att botanisera kring öl, träffa folk och bara njuta av denna händelse. Många medlemmar i SÖ och PDA, liksom bryggare, hembryggare, rejtare och bloggare trängdes bland vanliga intresserade och provade sig igenom sortimentet samt spred den mörka glädjen bland varandra.

Efter nästan tre veckors vila var det då dags för nästa stora mörka event, nu Porterfestival anordnad av PDA i samarbete med SÖ.
Lördagen 14:e november öppnade festivalen kl 1300 med formell porter. Här tas alltså koordinaterna ut mot det gamla bryggverket på Carnegie och man skålar i Carnegie Porter, såklart.
Kön ringlade långt ner i trappen på Novotel som ställde upp med lokaler, vilket ledde till att denna formella porter utbringades två gånger under förmiddagen.
Ölprovarkort kunde införskaffas som därefter kryssades för beroende på vilken öl man ville provsmaka. För de som önskade kunde man därefter rösta på öl i olika kategorier. Resultaten går att läsa på sidan:
http://www.porterfestival.se/
Diverse provningar anordnades också under dagen, medan mindre grupper samlades här och där för att diskutera med varandra.
Den officiella festivalen avslutades kring kl 20 och glada porterdrickare rörde sig mot stan för att sprida glädje i höstmörkret.

Besök på ett pubbryggeri i Leuven, Belgien

Lite text från 2010


Besök på ett pubbryggeri i Leuven, Belgien

När jag insåg att jag behövde ta mig till Leuven i Belgien på en affärsresa tog jag mig iväg till Ratebeers sida över rekommenderade ställen att besöka i denna stad.
http://www.ratebeer.com/Places/Country/Cities/leuven/23.htm
Här såg jag att det bland annat fanns ett pubbryggeri, Huisbrouwerij Domus, som enligt recensionerna från ett par användare var väl värt att besöka, lika bra att förena nytta med nöje.

Sagt och gjort, direktflyget från Göteborg till Bryssel landade 13:00 onsdagen 22:a september, vid 13:17 hade jag tagit mig till flygplatsens tågstation, köpt biljett på tåget till Landen och satt mig på tåget i fråga. Efter en resa på 16 minuter hoppade jag av på första stoppet efter Bryssels flygplats, nu var jag framme i Leuven.
Direkt då jag kom ut på gatan från stationen såg jag mitt hotell, La Royale, på andra sidan torget, en smidig incheckning senare var jag ute i friska luften och solen igen.

Gatan ner på sidan av mitt hotell, Bondegenotenlaan, såg enligt kartan ut att landa nära mitt mål, så jag tog mig en rätt avslappnad och lugn promenad ner för denna. Då jag närmade mig ”St. Peter’s Church” och slutet av gatan tog jag av åt vänster längs med byggnaden och vid nästa vänstersväng befann jag mig på Tiensestraat och såg Domus bara ett par meter längre fram på andra sidan gatan. Detta var ungefär 8 minuter efter jag lämnade mitt hotell, en lagom promenad innan man gick in för att beställa en öl.

Mina Belgiska kamrater som jag skulle möta hade större problem att hitta fram med bil pga vägarbeten och annat, därför satt jag mig ned och fick via snabb bra service en 25 cl mycket god och läskande Con Domus (Blond). Denna ljusa ofiltrerade och opastöriserade pilsner som bryggs på plats var mycket trevlig efter några timmars resande. Med sina 5% alkohol fungerar ölen bra som törstsläckare jämfört med många andra starkare Belgiska öl.
Med sin gyllene färg, fri från köldgrumling, samt sitt stora vita skum som höll sig länge och väl var ölen redan vid servering och första anblicken en fröjd att skåda. Doften var fräsch, örtig, söt och hade alla tecken på en färsköl i bra kondition. Det utomordentliga smaken var fräsch, örtig, fruktig, humlig, hade jästtoner (på ett bra sätt) och var mycket uppfriskande. Den långa eftersmaken som höll sig kvar var örtig och lätt besk. Munkänslan var medium till mjuk och fyllig. Den moderata beskan var örtig och hade ett bra häng.

En tanke som slog mig var den rökfria atmosfären inomhus, väldigt trevligt då man sitter ner för att prova öl. Jag hade också tid att studera flaskölslistan i menyn och insåg att den var relativt välfylld, med för mig som svensk mycket rimliga priser. De flesta ölen som fanns med var bra Belgiska flasköl på 33 cl, priset låg allt som oftast på ca 3 Euro per flaska.
Jag besökte pubbryggeriet en normal onsdag, satte mig på plats ca kl 14:00, men ändå fanns det ett hyggligt antal gäster på plats redan samt en rätt stor del anställda tillgängliga för att servera oss. Byggnaden är belägen i ett till synes trevligt område där man kan se den stora kyrkan genom fönstren på ena sidan.

Här blev det inga automatiska påfyllningar av ölen som i exempelvis Köln, istället då jag efter att ha väntat en liten stund efter min första öl tog ögonkontakt med min kypare fick jag igen snabb service. Nu gick jag istället på den lite mörkare ölen Nostra Domus, en brun ale med 5,8% alkohol, även den bryggd på plats. En trevlig sak jag lade märke till var att även denna serverades som 25 cl då man inte sade någonting annat. Kanske berodde det på tidpunkten och att det var vardag, men då jag provar en del olika öl på samma ställe uppskattar jag helt klart att få mina första prov serverade som något mindre.
Färgen på Nostra Domus var ljusbrun mot koppar, med ett hyggligt stort och hyggligt bestående skum som var gulaktigt till färgen. Doften var söt med fenoliska inslag. Smaken var kryddig, fräsch, söt, örtig, samt något fenolisk. Med medium munkänsla och moderat beska stod den inte ut mer än mycket annat på den fronten. På det stora hela en trevlig öl som ligger en bit över medel för mig, men tyckte betydligt bättre om den ljusa varianten jag provade först.

Lagom tills jag började bli klar med min andra provsmak dök så mina kamrater upp efter att till slut lyckats hitta en parkeringsplats. Vi småtjötade lite och beställde därefter mat samt säsongsölen Nen Tripel 25 från fat. Nen Tripel betyder enligt en av mina kamrater ”en Tripel” på något av alla språk de håller sig med där nere, medan 25 kom från att bryggeriet firade sitt 25-årsjubileum 2010. Även denna öl serverades utan anmärkning som 25 cl, vilket i detta fall var än mer behövligt då denna Tripel lockade med 8% alkohol.
Färgen var gulaktig, men på inget sätt genomskinlig utan mycket grumlig, skummet som var vitt till färgen höll sig på betydligt lägre nivå än sina två kamrater. Med sin fruktiga, esterfyllda och delvis fenoliska doft närmar sig denna mer en klassisk Belgare, dock kanske inte en klassisk ren Tripel. Med estrig och fenolisk smak, samt fenolisk eftersmak, är nog ölen jäst i rätt hög temperatur. Alkoholen biter till en stund efter man svalt, munkänslan är moussig med hög kolsyrenivå och beskan håller sig på en låg nivå. Varken utseendet eller smaken liknar vad man vant sig med som en typisk Tripel, men ölen är ändå trevlig och väl värd att prova.

Lagom till skrivandet om öl var färdigt kom så vår mat in. Jag hade beställt en stek med pepparsås och den Belgiska varianten av potatiskroketter. Utan att ha sagt någonting annat kom den tillagad som medium rare, i den tjockaste biten kanske väl blodig för de flesta, men för mig gick det bra då merparten av köttet var perfekt tillagat. Jag som är betydligt mer kinkig på mat än vad jag är på öl hade inget att klaga på här, till och med priset var mycket rimligt.

Då mina kamrater tröttnat på att hela tiden springa ut för att röka så förflyttade vi oss efter maten ut på gården och deras uteservering. Denna låg på en innergårdsliknande plats med endast en gångbana som gick igenom, mycket trevligt och hyggligt lugnt, samt rökvänligt då. Man kan även säga att det var rätt barnvänligt då mina vänner hade med sig sina två barn, liksom många av de övriga gästerna hade sina barn med sig. Både personalen och övriga gäster var mycket toleranta till de små knähöjdshindren som sprang omkring.

När det gäller faciliteter var toaletten trevlig och ren, med fyra pissoarer och en toalett på herrarnas, däremot kollade jag inte läget inne på damernas. För att komma till toaletterna måste man dock ta sig ner för en mörk och smal trapp, alltså inte så handikappvänligt. Inne i restaurangen fanns ett par trappsteg här och där, men betydligt planare för exempelvis någon med rullstol.

Efter att ha provat de tre ölen som bryggeriet hade att erbjuda satt jag kvar och drack några Con Domus till, så för mig är detta ett ställe som erbjuder mer än bara att prova deras öl för att sedan gå vidare. Inte heller ville jag gå in på flaskölen då de hade en sådan trevlig och god färsköl på fat att locka med. På det stora hela ett mycket trevligt ställe som jag mycket gärna besöker igen nästa gång jag är i Leuven.

Historiskt - Dugges Bärsklubb

Tre äldre artiklar från då jag var med och drev "Dugges Bärsklubb"


Dugges Bärsklubb 2008-01-26

Under en tid har tanken vuxit fram att starta en Bärsklubb i anslutning till Dugges bryggeri i Mölndal utanför Göteborg.
Ett par eldsjälar har tillsammans med Mikael Dugge Engström själv fixat i ordning en lagerlokal som ligger i samma hus som bryggeriet. Nu finns där tillstånd för slutet sällskap och även bar, kylar mm.

Efter att ha planerat och funderat, brainstormat och klurat kom vi till slut fram till att vi kör igång och förbättrar oss efter vägen.

På lördagen 26/1 var det äntligen dags att slå upp dörrarna.
De tre som arbetade för kvällen fixade från kl 16.00 tillsammans med Dugge det sista innan de första gästerna dök upp nästa på slaget kl 17.00.

Totalt var vi 23 personer som trotsade de hårda vindarna för att vara med på premiäromgången av Bärsklubben.

Av dessa blev totalt 16 stycken medlemmar redan från första dagen, medan sju personer valde att besöka klubben som gästmedlemmar för kvällen.

Temat för kvällen var helt enkelt ”Dugges”, där fanns 4 olika öl på flaska: Avenyn Ale, Kals Stout, Bältesspännaren samt Johannas Bästa.
Förutom dessa fanns det från början av kvällen Avenyn Ale, ½ Idjit! samt ”Never mind the Bollox” på fat.
När Avenyn tog slut byttes fat och istället kom ”Segraren 2007 Holy Ale” upp, receptet från Fredrik Nivert och Dag Mortensen som de vann Göteborgs sommarölsträff med 2007.
Ytterligare lite senare under kvällen kunde vi provsmaka ”Enkens Brown Porter” som är specialbrygd för ”Den Tatoverede Enke” i Köpenhamn samt Wallonia 2007.

Förutom detta speciella och annars svårhittade utbud bjöd den stolte bryggaren in Bärsklubbens medlemmar och gäster till en rundvandring i bryggeriet.

Det var skönt att se hembryggare, ölfrämjare, ratebeer-folk samt övriga helt enkelt ”vanliga ölintresserade” personer att samsas så bra och ha det så gemytligt samlade kring vårt gemensamma intresse: bra öl!

På det stora hela var kvällen uppskattad av alla, nu ser vi fram emot att sakta växa upp till vårt maxantal på 40 medlemmar och våra olika temaprovningar framöver.

Det kommer nog att bli ännu bättre.


Dugges Bärsklubb besöker Ocean Bryggeriet AB

Redan i januari 2008 hade Dugges Bärsklubb sitt första möte på plats i lokaler på bryggeriet. Ett möte per månad fram till maj gick bra, liksom att träffas i augusti och september efter sommaruppehållet. Tyvärr fick träffarna i oktober och november ställas in på grund av för få anmälda, december var sedan tidigare planerat juluppehåll.

Då det var dags att träffas första gången 2009 blev det i januari första studiebesöket utanför Dugges, ett annorlunda sätt att fira klubbens ettårsjubileum.
Redan under hösten hade några av oss som håller i Bärsklubben pratat med bryggare Thomas Bingebo på Oceanbryggeriet om att komma förbi på ett besök, någonting som vi hoppades skulle uppskattas av våra medlemmar.

Till sista lördagen i januari började vi alltså ta in anmälningar för vårt studiebesök, på dagen i fråga var vi nästan 30 anmälda som tog spårvagn ut till Almedals hållplats på gränsen till Mölndals kommun. Vidare gick vår grupp på slaget 17:00 in mot gamla Lyckholms Bryggeri, där Oceanbryggeriet är etablerat.

Thomas tog emot oss och vi kunde börja vår rundtur, praktikant Joel som går utbildningen till bryggeritekniker fanns också på plats.
Till en början fick vi varsitt smakprov på Ocean Pilsner att släcka törsten med, medan Thomas berättade om bryggeriet.

Oceanbryggeriet är beläget i gamla tapphallen på det som en gång var Lyckholms Bryggeri. Bryggverket kommer från Jämtlands Bryggeri där Thomas arbetade innan han kände att det var dags att starta eget. Då Jämtlands ändå skulle skaffa ett nytt bryggverk passade Thomas på att få med sig det bryggverk där han själv bryggt ca 700 gånger under sin tid på Jämtlands.
Bryggverket i sig är i engelsk stil, mäskning och lakning sker i ett kombinerat kärl och ett separat varmvattenkärl finns nära intill. Vattnet får en tillsats av saltsyra för att sänka pH till ca 5,4. På frågan om mjölksyra är bättre eller sämre blir svaret bättre men dyrare. Inmäskning sker med ca 2,7 liter vatten per kilo malt till ungefär 67 grader som sedan hålls i ungefär 90 minuter, varefter lakning tar vid. Under denna rast steriliseras vörtkokare, kylanordning och slangar till jäsning. Då denna rengöring tar ca 90 minuter är det också detta som sätter mäsktiden, annars skall det räcka med en rast på 70 minuter. Normalt behöver Thomas inte recirkulera mäsken innan lakning. Under lakningen tillsätts vatten på 78 grader från en roterande arm ovanför maltbädden, vattnet tillsätts så att toppen på maltbädden alltid är blöt, men aldrig helt nersänkt under vatten. Flödet under lakningen hålls kring 18 liter per minut.
Vörten pumpas över till vörtkokaren som har en kapacitet på 1300 liter. Under vörtkoket cirkulerar vörten ut ur kärlet och genom två stycken element innan det går in i kärlet igen. Normalt tillsätts humle i två steg, bitterhumle och aromhumle. I vissa öl tillsätter Thomas även smakhumle, men det hör till ovanligheterna. Bitterhumlen tillsätts ca 60 minuter före kokets planerade slut. En eventuell smakhumle tillsätts 20 till 30 minuter före koket skall avbrytas. Aromhumlen tillsätts precis när koket stängs av. Efter att koket avslutats lämnas vörten i 10 minuter för att stora proteiner och humle skall börja falla till bottnen.
För att kyla vörten körs denna genom en plattvärmeväxlare av stor modell, därefter pumpas vätskan över till jäskärlen.

När vi kommit så här långt på vår visning av bryggeriet började de flestas glas bli tomma, väl inne i jäsrummet fick vi då prova på Ocean Eko Pale Ale från tank, deras ekologiska ale. Thomas påpekar dock att den ekologiska malten från Tyskland transporteras till Sverige på lastbil och menar på att det är bättre att köpa närproducerade varor än att stirra sig blind på en ekologisk märkning.

Ett antal jästankar står uppradade i kylan inne i jäsrummet. Anledningen att inte värma upp lokalerna ens nu på vintern är helt enkelt för att spara på energi. Pilsnern bör jäsa i ca 12 grader och med en omgivningstemperatur under vintern på 6 grader krävs det mindre energi för att kyla bort värmen från jäsningen.
En ale jäser normalt ut på två dagar på Oceanbryggeriet, pilsnern tar ungefär fyra dagar på sig.

Nu då glasen börjar tömmas får vi prova Ocean India Pale Ale, ungefär så färsk den kan bli från tank. Thomas berättar att han var där under natten strax efter midnatt och tillsatte klarningsmedel till den. Som klarningsmedel använder man isinglass, framtaget från simblåsan på vissa fiskar.
Nu börjar de flesta bli lite uppvärmda av ölen, om väl kyliga på utsidan, vi går vidare på att testa Ocean Julöl på flaska. Efter en stund får vi också prova Ocean Porter från fat.

Då många av oss börjar känna att kylan gör sitt samt att en middag inte vore helt fel tackar vi Thomas för besöket och beger oss ut i januarikvällen, rykten om att 3 Små Rum är varmare påverkar var många hamnar till slut.

För dig som vill veta mer om Ocean Bryggeriet AB rekommenderas deras hemsida
http://www.oceanbryggeriet.se/


Ett besök på Bredaryds Wärdshus i april 2009

Dugges Bärsklubb beslutade att april månads träff skulle resultera i ett studiebesök, denna gång utanför Göteborg. Totalt åtta personer anmälde intresse för att åka de knappt två timmarna till småländska Bredaryd och spendera natten på deras Wärdshus.

Exakt var tanken kom ifrån att åka just hit kommer jag inte ihåg, men vet att några av oss pratat om att man borde åka dit. Dels har jag blivit rekommenderad ett besök från flera kamrater, dels med informationen från de två böckerna ”Sveriges Ölbryggare” (sid 26-29) och ”Sveriges Ölkrogar” (sid 138-141) satte sedan jag ihop ett förslag som gick väl hem hos Bärsklubbens planeringsgrupp.

Efter att ha anordnat lite mailkonversation för att säkerställa att tillräckligt med intresse fanns för att boka en egen provning (minst åtta personer) ringde jag och bokade ölprovning samt fyra stycken dubbelrum.

Först ville de jag pratade med om bokningen gärna att vi skulle ta deras komboprovning med fyra öl och fyra whisky istället för den rena ölprovningen med tio öl. Men då vi främst är en ölprovarklubb så insisterade jag på att vi naturligtvis skulle ta ölprovningen.
I och med att de redan hade en komboprovning den dagen bokad före jag ringde flyttades vår provning från vanlig starttid 18:00 till 19:00 istället, något som inte var några problem för oss.

Chaufförerna Michael Berggren och Fredrik Ekstedt ställde upp med sina bilar. Vi övriga sex, Janne gnoff Berglund, Jens Nielsen, Thomas Mattsson, Magnus Larsson, Torvald Haglund samt Eva-Lena Haglund mötte upp på Nils Ericsson Terminalen för avfärd lördagen 25:e april vid 15:30.

Vi anlände utanför Bredaryds Wärdshus ungefär 17:15 för att checka in i våra rum. Torvald och Eva-Lena var ett givet par, jag snodde åt mig Jens då jag sedan tidigare resor vet att han inte snarkar, Fredrik fick bo med Thomas för det gick bra i Söderbärke och Micke fick bo med Magnus då de åtminstone jobbat ihop tidigare och kände varandra sedan dess.

Service vid incheckning var mycket bra och snabb, Petra som höll i detta höll mig kvar lite för att kontrollera vilken nivå av ölprovare vi var. Eftersom vi gick från mycket oerfarna till mycket erfarna beslutade vi att köra en provning som de normalt håller den, det är också intressant för oss för att se hur andra lägger upp sina provningar och vad de berättar under dessa. Jag passade också på att överlämna lite hembrygder att lämna till bryggaren eller personalen vilket verkade uppskattas mycket.
Dugge hade bett mig kolla om de fortfarande hade hans tre fat kvar som de hämtade några år tidigare, infon lämnades vid incheckning och jag blev lovad att de skulle leta efter dessa.

Efter att ha lämnat väskan på rummet och förberett kameran gick vi ut till ölstugan och provade varsin flasköl i väntan på provningen. Vi rekommenderades att testa lite lättare öltyper för att inte förstöra för den kommande provningen, redan här fick vi ett seriöst intryck av att de bryr sig om sitt rykte och att de håller hög service.
Det strålande solskenet och varma vädret till trots satt vi inte utomhus och drack vår öl då de här inte får sätta upp sin uteservering förrän första maj. Personligen klagar jag inte då jag inte gillar att sitta ute, men vet att några av mitt ressällskap gärna skulle ha suttit och gottat sig i värmen.

En sak som förvånade oss lite med de flasköl vi köpte var att bäst före datumet gått ut på några av dem, vissa långt över dessutom. Dock som de svenskar vi är då man inte ska klaga sa vi ingenting om detta, vilket i sin tur leder till att de fortsätter sälja vissa öl som datumet gått ut på. Hur bryter man denna onda cirkel?

Snart kom Petra och hämtade oss, det var dags att sätta igång.
Som fördrink, eller om man så vill första öl, fick vi ett champagneglas med en röd-rosa vätska med rosa skum. Vi sniffade och tittade och smakade, kriek tyckte jag, nej framboise sa flera andra, självklart tyckte jag då jag pejlade in smaklökarna bättre. Vi gissade på att belgiska hallonöl vi kunde komma på att vi sett i Sverige, men resultatet var för oss en rejäl överraskning. Ölen vi provade var nämligen från England! Samuel Smith hade bryggt sig en öl vid namn ”Organic Raspberry Fruit Beer” vilken lurade oss totalt. Mycket trevlig och fräsch uppfriskande dryck.

Efter denna första öl satte vi oss till bords och fick frågan hur vi ville ha vårt kött. Då de enligt information endast använder svenskt klass A-kött rekommenderades att välja stekning medium rare, vilket de flesta av oss också gjorde. I deras provningar ingår nämligen deras berömda och klassiska plankstek, en tradition sedan 1991.

Öl nummer två för kvällen var en av Bredaryds egna, serverat i deras speciella och enligt mig snygga glas. Denna öl bar namnet ”Teo’s Snyting” och var en öl på 6,2% men en Belgisk känsla kring sig. Jag och Micke fick öl som var grumligare än de som resterande sex fick, vid fråga fick vi höra att vi precis fått från ett nytt fat. Det var viss skillnad i smak och doft, men bägge varianterna var trevliga. Petra berättade att deras öl bryggs så de skall passa till maten de serverade och lovade att efter vi provsmakat denna öl skulle maten komma ut så vi fick chansen att prova ölen först utan och därefter till maten.
Så blev det också, maten kom snart efter och enda nackdelen där var att de glömt min specialbeställning att inte lägga på någon sås, något som snabbt rättades till.
En liten sak till var väl att köttet mer var stekt som medium än medium rare, men smaken var det inget fel på och köttet var mycket mört.

Öl nummer tre kom efter maten, för att provas före och till kaffet samt chokladbiten. Denna var Sotarn Oatmeal Stout från Hantverksbryggeriet på flaska. En trevlig gammal bekantskap som jag gärna träffar på.

Fjärde ölen och den sista som avslutar middagen var för att bryta av smakerna och få mindre vana ölprovare att igen tänka utanför gränserna för vad öl är. Nu var det Panil Barriquée Sour (europeiska varianten) på flaska, även den trevlig så klart.

Nu var middagen avslutad och Petra bad oss ta en paus på sju minuter för att ge henne en chans att förbereda det sista inför kommande del av provningen, även så vi kunde ta toapaus så att vi inte behövde avbryta provningen för detta.

Sju minuter senare vandrade vi nerför trappen till rummet med ölsamlingen, där man även kan se bryggeriet genom en glasruta.
Här trängdes tusentals oöppnade ölflaskor längs med väggarna, många av vilka jag aldrig själv provat och det kliar i ölfingrarna ibland att då smaka av en del, vilket man inte får så klart.

Efter att vi lugnat ner oss lite tar vi plats vid bordet och de sex tomma glasen framför oss. Efter att ha frågat vår värd om det är möjligt att hålla en blindprovning står flaskorna med aluminiumfolie kring sig och under en filt så vi inte ska kunna gissa vilken öl som är vad.

Innan provningen börjar dock får vi svara på den obligatoriska, alltid lika svåra, frågan om vad vårt favoritöl är, men ställd som ”om ni bara fick dricka en öl resten av livet, vilken skulle det vara?”. Många av oss, liksom jag, svarade något i still med ”Kaggen är ju det bästa jag någonsin druckit, men om jag skulle dricka en öl jämt så skulle det få bli…”. Mitt svar föll på ofiltrerad och opastöriserad Pilsner Urquell direkt från ekfat i källaren på bryggeriet i Plzen, oh vilka sköna minnen.

Värdinnan berättar vidare lite om hur de brukar lägga upp sina provningar samt en del tidigare erfarenheter hon haft. Vi berättar också om Dugges Bärsklubb och hur våra träffar brukar gå till samt hur det blev sig att vi resta till just denna kväll.
Tydligen visar det sig att det för öl är första gången man håller en blindprovning på plats, något vi ser fram emot. Det är också första gången som man inte har med Aecht Schlenkerla Rauchbier på ölprovningen, så även här tänjer man på gränserna då det kommer celebert besök från Göteborg!

När provningen drar igång provar vi sort för sort, alla på flaska, med två till tre personer per flaska. Under tiden vi provar berättar vi vilka dofter och smaker vi känner, vilken stil vi tror det är samt från vilket land den kan tänkas komma. Mycket ofta visar det sig hur fel man har och många gånger också hur otroligt rätt man snabbt kan ha.

De sex sorterna i ordning var
Gordon Finest Gold
Flying Dog Double Dog
Kulmbacher Eisbock
Ölvisholt Lava
Shipyards Brewer’s Choice 2008 Royal IPA
Bush Blonde

Efter dessa sex officiella öl får vi provsmaka Bredaryds egen Tjyvbryggaröl från tank och faktiskt också en gammal flaska från 2003 med Bredaryds Chocolate Stout. Den senare doftade fantastiskt, enormt trevligt, men var tyvärr sur i smaken då den fått stå för långe. Men de två sista ölen visar än en gång vilken otrolig service man får här bara man visar att man själv är intresserad!

Gällande bryggeriet så brygger man efter behov, all öl säljs i egna lokalerna. Varje bryggning fyller man på tank som ligger på 400 liter (en av tankarna 500 liter), bryggningen tar 20 timmar från första inmäskning till sista rengöring. Normalt gör man två inmäskningar med 100 liter per mäsk. Bryggmästare Rickard bor själv i Malmö och kommer upp för bryggning samt behov, ägaren Helena jobbar också en del med bryggbestyr. I slutänden har man normalt bryggt ca 4 till 6,000 liter öl per år.

När provningen så är avslutad häller vi upp det sista av de öl vi ville fortsätta med och går upp till restaurangen igen. Här beställer vi in lite fler flasköl och pratat om hur provningen, maten och resan varit än så länge. Alla är mycket nöjda och glada över att vi gjorde resan.
En efter en droppar gänget av för sömn medan det till sist är jag och Jens kvar då Petra vill stänga och åka hem. Vi får dock hjälp att lasta en bricka med de öl vi vill spara och råd hur man bäst bär den, sedan går vi som en udda room service tillbaka till vårt gemensamma rum för att fortsätta kvällen på bästa sätt.

Sängen var skön och sömnen god, frukosten fyllde upp och vädret dagen efter endast lite mindre solig men tillika fin tycker jag. En liten promenad till ICA för att  köpa vatten resulterade i en flaska påsköl från Three Hearts jag inte provat. Till slut dags att sätta sig i bilen för hemfärd igen.

Hemfärden går även den utan problem, glada resenärer som gärna gör ett nytt besök. Själv kommer jag att sälla mig till den växande skaran som varmt rekommenderar ett besök på Bredaryds Wärdshus!

För mer info:
http://www.bredarydswardshus.se/



Prag maj 2006, ett par bryggeribesök

Några texter för artiklar till Maltesen 2006, det skulle ha blivit fler, men av olika anledningar fick det stanna vid tre stycken, trots många fler besök och anteckningar, så kan det gå.


Klásterní Pivovar Strahov

Klásterní Pivovar, bland mina kamrater allmänt känt som “klosterbryggeriet”, ligger i turistområdet kring slottet i Prag. Bryggeriet ligger i klostrets gamla lokaler och bryggeriet restaurerades för att åter tas i bruk som pubbryggeri 2001.

Fritt översatt beskriver de själva bryggeriet så här:
”Strahovs klosterbyggeri ligger nära Prags slott i byggnaden för Strahovs kloster, det grundades 1140 av kung Vladislav II. De första beskrivningarna av bryggeriet dateras till slutet av 1200-talet och början av 1300-talet. Beslutet att konstruera ett nytt fullt fungerande bryggeri där dagens restaurang ligger togs av Abbot Kaspar Questenberg 1628. Bryggeriet stängdes 1907 och byggnaderna användes som bondgård. 2001 renoverades bryggeriet genom en omfattande och svår rekonstruktion av hela byggnadskomplexet. Dagens bryggeri har en total kapacitet av 380 sittplatser på tre olika platser – bryggeriet självt, St. Norbert restaurang och bryggeriets gård. Varje plats har sin egen atmosfär och kan användas för olika ändamål.”

Jag besökte klosterbryggeriet första gången i början av maj 2005 och andra gången nu 21/5 i år.
Enklaste sättet att ta sig dit är med spårvagn 22 eller 23 till hållplats Pohorelec, därefter får man vandra upp till ingången för klostret innan man är inne vid bryggeriet.

Klásterní brygger två egna öl och serverar förutom dessa även Budweiser Budvar. Deras egna öl är ofiltrerade och opastöriserade lageröl. Den ljusa ölen ligger på 5,5% (vol) och den mörka på 6,0% (vol).
Enligt min egen personliga uppfattning är ölen på Klásterní Pivovar värt hela resan till Prag, allt annat man hinner med är en ren bonus. Med andra ord så bör en ölälskare som besöker Prag inte missa ett besök på klosterbryggeriet.

Bryggeriet säljer också sin öl på flaska med patentkork om man vill ha med sig hem, det fanns dock bara den ljusa på flaska vid tiden för mitt besök.

Bryggverket, enligt en uppgiftslämnare ligger det på 1200 hektoliter, står inne i ena restaurangen och enligt den tjej jag pratade med skedde all del av bryggning och jäsning i de två kopparkärlen man ser där.

Innan vår grupp reste ner denna gång försökte jag få kontakt med bryggeriet via emailadressen på deras hemsida. Trots att jag gjorde detta ett antal månader före besöket fick jag inte något svar. Min avsikt var att få till en guidad visning av bryggeriet av någon som aktivt jobbar med ölen så jag kunde få svar på alla mina frågor, men det gick tyvärr inte att ordna nu.
Jag fick dock höra från en av tjejerna i baren som pratade bra engelska att man skall kontakta Zuzana som är ansvarig för sådana frågor på bryggeriet. Email till henne enligt hemsidan är zuzana.pivovar@seznam.cz
Men då hemsidan inte verkar vara uppdaterad sedan 2004 kan detta vara skälet till att jag aldrig fick något svar då de kontaktadresserna som ligger där kanske inte längre är aktuella.
En emailadress som enligt flickan i baren skall fungera är klasterni-pivovar@iol.cz

Adressen till bryggeriet är
Strahovské nádvoří 301
Praha 1
118 00
Czech Republic

http://www.klasterni-pivovar.cz/


U Fleku

U Fleku är i princip ett måste för den som besöker Prag, åtminstone skall man som ölälskare ha besökt bryggeripuben minst en gång. Detta är allmänt sett världens äldsta fortfarande aktiva bryggeripub, med anor tillbaka ända till 1499.
Åtminstone vet man att bryggeriet var aktivt 1499 då det första daterade dokumentet man hittat har detta årtal. På U Fleku tror man dock att bryggeriet var aktivt ca 30 år före 1499.

Detta skall vara ett av området Bohemias äldsta och minsta bryggerier. Deras öl går inte att köpa någon annanstans än på bryggeriet, den bryggs på plats och säljs opastöriserad antingen på fat eller att ta med sig hem på flaska. Ölet exporteras inte.
Om man väljer att köpa med sig en flaska hem rekommenderas att den lagras kallt och dricks inom max två till tre veckor efter inköpsdatum. Annars påstås den bli sur då jästen fortsätter att verka vidare på flaska.

Tre män jobbar på bryggeriet och 110 på restaurangen. De har åtta rum samt innergården med platser, totalt har de rum att skänka ut mat och öl till 1200 personer.

På vardagar säljs 600 liter öl per dag, på helgerna ca 1200 liter per dag. Det officiella rekordet sattes den dag Rolling Stones spelade i Prag, då sålde U Fleku 5000 liter öl.

Det går bra att boka bryggerivisning på U Fleku, man måste dock vara minst tio personer, eller åtminstone vara villig att betala för 10 personer. Kostnaden är 160 CZK per person (ca 55 SEK) då får man bryggerivisning, ett glas Flekovsky tmavy lezak samt ett souvenirglas med bryggeriets namn med sig hem.
Vi besökte bryggeriet på tisdag den 23:e maj 2006, vi hade sån tur att pricka in en tisdag, då det är bryggdag.
Visningen börjar med en tolv minuter lång video nere i en stenkällare, där man också får varsin öl av den mörka söta brygd som U Fleku lever på. Denna mörka öl som den görs idag bryggdes för första gången 1843.
Efter filmen och ölen visas bryggeriet och man får sin del av U Flekus historia berättad för sig, något som ibland översätts till svenska då vår guide hade vissa kunskaper av vårt språk.
Här följer en redogörelse för den del av U Flekus historia som jag kunde ta till mig, eventuella fel i stavning är mina egna misstag.

1499 – Bryggeriet grundas (enligt det första daterade dokumentet man hittat)
1762 – Bryggmästare Jakovski är aktiv, från vilken man sedan tagit namnet U Fleku
1843 – Bryggmästarens namn var översatt till svenska Fredrik Struts
1921 – En man med efternamnet (översatt) Björn köpte restaurangen och övrigt som nu tillhör     bryggeriet
1949 – Socialisterna tog över U Fleku, under kommunistperioden bryggde man 2-3 gånger     per vecka
1989 – Efter sammetsrevolutionen köpte man tillbaka U Fleku, idag ägs bryggeriet av tre     sonsöner och en sondotter till ”Björn”

Den enda ölen som U Fleku brygger, Flekovsky tmavy lezak, ligger på ca 5% volymprocent, den har 13 grader maltsocker före jäsning, enligt Tjeckisk märkning 13%.
Man brygger ölen en gång per vecka, på tisdagar, 1600 liter per gång. Årsproduktionen är ca 2500 till 3000 hektoliter.
Man börjar på måndag genom att värma vatten hela dagen, på tisdagen brygger man sedan. Det tillsätts fyra sorters malt till hetvattnet. Efter filtret som kallas ”swan neck” blir draven svinmat. Humlen som används är Saaz i form av pellets, det tillsätts en gång och får koka i 90 minuter. Under kokningen dunstar ca 1000 liter vatten, värmekällan är gas. Efter kokning kyls ölen så snabbt som möjligt i öppna kylskepp, varefter ölen skickas ner i jäskällaren. Enligt uppgift använder man en typ av underjäst.
Ölen jäser i ekfat, där man alternerar mellan faten. Det sker minst en veckas jäsning innan ölen rinner ner i lagerkällaren där den lagras i ståltankar i ca 6 grader Celsius i något av de tre likadana lagerrummen.
Fram till 1985 användes trätankar för lagring av ölen, men efter 1985 används då ståltankar på 2700 liter. Ölen lagras i en månad efter jäsningen avslutats, en bryggning ger ca ett halvt fat.

De två tum tjocka ekfaten som används för jäsning är även de på 2700 liter, de är för närvarande 30 år gamla och används totalt i 100 år innan de byts ut. Vart 30:e år svarvas faten om.

Utanför bryggeriet, men innan man kommer så långt som till restaurangen, ser man ett trätorn. Detta torn innehåller en hiss och här blandar man maltsorter till bryggningen. Inne i bryggrummet kan man se målade takbjälkar vilka finns kvar sedan 1360, dessa är behandlade med oxblod och bivax.
I dagens bryggeri är allt renoverat. Allt som är gjort i koppar är tillverkat av Skoda år 1920. En detalj i filtreringen, tidigare nämnda ”swan neck”, är prydd med en Skoda-logo.


U Fleku ligger i Nove Mesto, centralt i Prag (Praha 1).
Enklaste sättet att ta sig dit är via spårvagn 3, 9, 14 eller 24 till hållplats Lazarska. Man går västerut till Spalena, tar vänster (söderut) tills man kan svänga upp höger (västerut) på Myslikova. Andra lite större gatan ner till höger är Kremencova där U Fleku ligger på Kremencova 11. Utanför restaurangen hänger den stora klockan som är ett av bryggeriets kännetecken.
Man kan även ta spårvagn 21 till hållplats Myslikova då man hamnar i princip vid korsningen Myslikova och Kremencova.

Nu är U Fleku visserligen mycket dyrare än många andra ställen i Prag, dessutom är det numer mycket turistifierat. Man bör dock som sagt besöka U Fleku om man är i Prag, jag har varit där bägge gångerna jag besökt staden och kommer säkerligen att göra det vid varje besök framöver så länge de fortsätter att tillverka sin extremt goda öl.
Något man kan varna för dock, killarna som går runt med nationalspriten Becherovska kan vara rätt ihärdiga och ställer gärna ner ett fullt glas om du inte protesterar. Vill man prova spriten kan man göra det mycket billigare på andra ställen än här.

Ett annat tips är att de olika kyparna och servitörerna har olika roller, de kompromissar heller inte utan väljer istället att ignorera.
En kille har hand om att dela ut sittplatser, en annan tar upp matbeställningar, medan en tredje kommer med maten. Ytterligare en kille (jag har inte sett kvinnor jobba här) har hand om öl, en annan spriten och till slut en helt annan som har hand om betalningen. Detta kan leda till viss förvirring, men till slut brukar man få den mat och öl (sprit någon?) som man vill ha.


Adressen till bryggeriet är
Pivovar a Restaurace "U Fleku"
Kremencova 11
Praha 1
110 00

http://www.ufleku.cz/en/

Öppettiderna är måndag till söndag 0900 till 2300.


Pivovar u Boluvky

Besökt 24/5-06

U Bulovky var det tredje pubbryggeriet i Prag som jag besökte denna dag, samtidigt det minst kommersiella av de tre.

Bryggeriet ligger en bra bit utanför centrum, hållplats Bulovka med spårvagnslinjer 10, 15, 24 eller 25 är enligt mig det enklaste sättet att ta sig dit. Därefter tar man in på gatan Bulovka (västerut) i ca 400 meter så ligger bryggeriet på höger sida.

Denna dag serverade de två ljusa öl, en vid namn ”Lager” och en som hette ”Export”. Den senare kunde man av någon anledning inte beställa in som en liten öl, utan bara som en halvliter.

Detta pubbryggeri varierar, enligt uppgift från damen i baren, sina sorter som serveras. Något som annars verkar relativt ovanligt för Prags pubbryggerier. För övrigt kunde just damen i baren väldigt hygglig engelska.

U Bulovkys bryggverk liknar extremt mycket de bryggverk som jag sett på många andra pubbryggerier i Prag. Bryggverket är märkt med en skylt som förutom texten ”Pivovar u Bulovky Pub” också hade texten ”Richter Brewery”.

Stället känns rätt fräscht och klientelet är inte direkt av det sjabbigaste slaget, trots att det ligger en bit ut.

Även om deras två öl som serverades idag inte var jättespeciella kan ett besök här rekommenderas, mycket eftersom det inte har blivit en turistfälla, ännu.

Det skall finnas ett pensionat kopplat till bryggeriet, men detta har jag tyvärr inga egna uppgifter om.


Hemsida (än så länge bara på Tjeckiska):
http://www.pivovarubulovky.cz/

Kontaktuppgifter för restaurang och bryggeri:
Pivovar u Bulovky
Bulovka 17
180 00 Praha 8
Libeň
Telefon/fax: 284 840 650
Telefon: 602 431 077
E-mail: richterpub@seznam.cz

Kontaktuppgifter för pensionatet:
Pension u Bulovky
Bulovka 17
180 00 Praha 8
Libeň
Telefon: 284 840 650
E-mail: richterpub@seznam.cz