World Beer Cup – Del 1

I oktober 2012 besökte jag Denver, Colorado, första gången. 
Under tiden jag var där pratade jag med mina vänner om World Beer Cup och att jag gärna skulle vara med och döma denna någon gång som domare. Peppad letade jag reda på när den skulle hållas nästa gång och lo and behold, i Denver 2014!
Ansökan som domare skulle vara inlämnad senast i mars 2013, den skulle innehålla en CV, beskrivning varför man ansåg sig lämplig, samt tre stycken rekommendationer från folk inom branschen.
Jag började planera lite, fundera, prata med folk. Bland annat pratade jag med Peter Högström som jag visste varit med och dömt tidigare gällande hur det var att vara med.
Till slut skickade jag in min ansökan där jag på bästa sätt jag kunde förklarade hur pepp jag var på detta, vilken grym domare jag är samt faktiskt fyra stycken rekommendationer: Reza på 3 Små Rum, Svante från Humlegården, Mikael från Dugges samt Stefan från Mohawk.

I mitten av november 2013 dök det upp ett mail med rubriken “2014 World Beer Cup Judging Invitation” och gnoff studsade omkring som en liten elektrifierad gummiboll, säkerligen pep jag som en liten skolflicka här och där också.
Yay!
Naturligtvis tackade jag omedelbart ja!
Något som visade sig då jag senare öppnade mitt domarblock och insåg att jag var domare nummer 3, bara två personer var lite snabbare än en kobra och skickade ett ja-svar snabbare än mig.

Olika mail om boende, dömingspreferenser, boka flyg etc senare så var jag på gång!
Jag hade anmält mig som domare, skickat in mina preferenser för de 94 kategorier öl skulle bedömas inom, skrivit upp mig för boende under domardagarna, samt anmält mig till de delar kring WBC och Craft Brewers Conference, CBC, som jag skulle gå på. 

Torsdagen 3:e april ställde min vän Ingo från Sad Robot upp och körde mig till flygplatsen, kl 04.40 satte vi oss i en nyskrapad bil på väg mot Landvetter flygplats. Först till Amsterdam, sedan Detroit, samt ett antal inträngda timmar senare äntligen Denver.

Jag gick genom immigrations i Detroit, vilket efter en viss tids köande var riktigt smidigt för en gångs skull, jag snudd på dansade genom denna gång. Kan vara så att då jag varit i USA relativt ofta de senaste åren vet de att jag sköter mig? Eller så var det bara en kille som inte kände för att leka förhörsledare idag?

Nåväl, väl på plats på Denver International Airport hämtade jag upp min väska samt letade reda på Boulder Beer Tap House, där Sam skulle hämta upp mig och köra mig vidare in till stan. Sam skulle landa ungefär samtidigt som mig var det sagt, men fick inte WiFi att fungera och då jag väntat rätt länge gick jag in och beställde mig en Boulder Beer Kinda Blue och väntade vidare. Sam dök upp till slut, vi tog bussen till långtidsparkeringen och sedan vidare bilen in mot stan.

Först stannade vi till på Argonaut Liquors för att köpa lite mera öl inför helgen, därefter körde vi till Rackhouse Pub där Rhia och Nick väntade. Rhia hade vunnit en flaska Stranahan's Whiskey en tid tillbaka som fick stå i puben under tiden den dracks upp. Nu var detta näst sista dagen som Rackhouse hade öppet innan de skulle stänga igen en tid för att flytta till en ny adress. Vi hjälptes åt att tömma flaskan, drack ett par öl samt åt mat innan vi åkte hem till Rhia och Sam för att få lite sömn.

Slut, till slut.

Fredagen började med brunch på Lucile's Creole Cafe i Denver. Dagen fortsatte med att prova några flaskor hemma, sedan iväg för att besöka ett av de nya bryggerierna som startat sedan sist.

Harry som tidigare var på Breckenridge hade nu öppnat upp sitt Black Sky Brewery på Santa Fe Drive. Vi beställde in lite öl, sedan gick Harry runt med mig och visade bryggeriet samt svarade på alla mina nördiga frågor.

Black Sky

Black Sky

Näst på tur var att besöka lägenheten vi hade hyrt över helgen, den var dessutom enorm! Vilket ställe säger jag bara. Nu började ett par av gästerna dyka upp med, först var Nick och Troy. Efter ett tag kom även Sarah och Joe förbi. Även DeeDee var på plats ett tag. Vi fortsatte tills det verkligen var dags att vila så jag, Rhia och Sam åkte hem för ett par timmars sömn.

PBR!

DeeDee

Joe

Lördagen 5:e började med att jag och Rhia åkte iväg för att hämta upp Andrea på flygplatsen, sedan hem för att hämta Sam samt alla mina prylar, sedan in till lägenheten igen. Inte mycket att säga annat än att vi var kamrater, hade mat och öl, samt fortsatte tills det var dags för mig att sova lite igen. Jag vandrade iväg till det hotell som skulle bli mitt hem för resten av resan, Hyatt Regency Denver at Colorado Convention Center. Efter en bra promenad smög jag tyst som en mus in i rummet, men råkade ändå väcka min rumskamrat, som jag ännu aldrig träffat förrän nu, men var snart i säng.

11:e våningen på hotellet

Söndagen började tidigt med att skriva upp mig i lobbyn och förbereda mig för dagens domarutflykt, jag hade valt bussresan till Fort Collins över den till Boulder. Mestadels då jag varit en del i Boulder, men relativt lite i Fort Collins. I lobbyn mötte jag lite olika nya domare, liksom några gamla bekanta som exempelvis Jessica Heidrich.

Väl på bussen rullade vi först iväg mot New Belgium, men vår buss var lite bakis idag, så den överhettade rätt ofta och vi blev stående här och där längs med motorvägen. När vi äntligen närmade oss vår första destination klev ett vägarbete upp och försvårade för oss, men till slut kunde vi samlas inne vid baren på bryggeriet.

New Belgium

Vi började med två snabba valfria samples från kranarna innan touren började. Relativt snabbt var vi inne i tapphallen där jag för första gången på alla mina år av bryggeribesök fick gå fram och greppa en flaska direkt från linan och öppna för att dricka där, snacka om färsk! Ja inte bara jag utan alla som gick på denna visning, helt klart någonting jag kommer att komma ihåg. Kommande från Sverige och våra alkohollagar var det lite som att förflyttas till det laglösa vilda västern, jag kunde kända krutröken och se “tumbleweeds” rulla förbi i ögonvrån. Ölen för dagen var deras flaggskepp Fat Tire, aldrig har den väl smakat bättre.

New Belgium

Vidare gick vi in i deras fatrum, där står ett antal massiva träfat fulla med öl och lagras. Här fick vi två glas, det ena var “Lips of Faith pre-sour Oscar” och den andra var New Belgium La Folie. Som förklaring är den första ölen basölen innan den läggs på fat och den andra den syrliga varianten efter fat, verkligen en upplevelse att få prova dem sida vid sida.

New Belgium

Två snabba provningar till i baren efter att visningen var avslutad och sedan tillbaka till bussen.

Nästa anhalt var Odell, liksom New Belgium ett bryggeri jag tidigare inte besökt. Vi fick dela upp oss i ett par grupper för mat och tour. Jag hade inte haft tid för frukost och ville äta lite, så missade första visningen som hölls av ena grundaren, Doug Odell, lite synd. Tyvärr var maten bara en mycket enkel buffé med lasagne och sallad samt bröd, så inte mycket att fylla ut magen med. Provade två single hop öl från bryggeriet, den ena bryggd med Melon och den andra med Mandarin. Efter detta dags för en bryggerivisning och sedan tillbaka till baren igen.

Odell

Testade Odell Lugene Chocolate Milk Stout från fat och satte mig ner med några andra domare vid ett bord. De satt i sin tur med en av bryggarna från Odell, Brendan, Head of Production, så fick prova Odell Fernet-Aged Porter från flaska. Nu kom Bradley från Brewers Association och sa att det var dags för bussen att åka. Vår vän bryggaren sa att han gärna körde ner oss till nästa stopp på Funkwerks så vi fick dricka upp våra öl, vilken snäll kille! Avslutade med att prova Odell Friek från flaska och dricka upp resten av det vi hade i glasen. Innan vi gick till bilen fick vi också med oss lite öl, jag trodde jag skulle få en flaska så bad om Odell Cutthroat Porter, fick med mig ett sexpack.

Nåväl, vidare ner till Funkwerks, ett bryggeri som jag faktiskt besökte 2012 också. Tittade in i deras bryggeri och provade fyra snabba öl i baren innan bussen gick hem mot Denver igen. Försökte få hjälp att dricka upp mitt sexpack i bussen, men fick hinka i mig en del själv, någonstans här kanske det gick lite för långt.

Väl på plats på hotellet igen hade vi mottagning för domarna, Judge Registration och Judge Orientation. Vi fick en väska, instruktioner och information, domarbricka, domarblock och lite annat. Helt oväntat fanns också mer öl på flaska, helt oväntat tyckte jag inte det var världens dummaste idé att ta en till. Chris från World Beer Cup och Brewers Association pratade lite om vad som skulle hända framöver, samt ett par andra gick igenom vad vi skulle tänka på med mera.

Nu gick bussen mot Epic Brewing Denver Taproom och avslutning för kvällen, Judge Reception. Det var trevligt en liten stund, jag fick till och i mig två öl till, men sedan runt kl 20 eller så räckte inte min pyttebit lasagne för att hålla ölen stången längre. Den nu rätt trötte och kanske till och med lite rundfotade gnoff fick sätta sig i en taxi, inse sina begränsningar, samt bege sig till hotellet för att väldigt tacksamt stupa i säng. Sällan har jag haft tillgång till så mycket gratisöl som denna dag dock.

---

I WBC döms ölen, liksom i SM i hembryggd öl, enligt stil. De bedöms alltså enligt en definition som beskriver hur ölen skall vara samt till viss del hur den inte skall vara, domarens egna åsikter huruvida ölen smakar gott eller inte skall inte spela någon roll. Dock kan uppfattningen om hur en öl passar in, diverse felsmaker och annat, behöva diskuteras.

I varje grundomgång kommer 9 till 11 öl in per domargrupp, från dessa är tanken att tre tas fram som passar stilen tillräckligt bra, medan det i finalen är ett varierande antal öl där guld, silver och brons delas ut. Däremot om inte tre öl är tillräckligt bra i delomgången måste inte tre skickas vidare uppåt, liksom om inte medaljkriterierna för de tre medaljerna kan uppfyllas måste inte alla tre medaljerna delas ut.

Samtliga öl bedöms för domarna helt blint, vi ser endast en sifferserie per öl, liksom vet i vilken stil den har lämnats in. Även mellan olika omgångar och finalen typas ölen om med andra siffror så att man inte lätt skall kunna identifiera öl mellan olika omgångar.

I första omgången fyller varje domare i ett domarprotokoll under tystnad, när alla domare är klara diskuterar man vilka öl som borde gå vidare. För varje öl fylls även en sammanfattning i huruvida ölen gick till final eller ej, samt om den inte gjorde det någon variant av kommentar till varför. I andra omgången, om det finns någon för den klassen, fylls inga protokoll i, utan domarna testar ölen och därefter diskuteras vilka öl som skall gå till final. I finalen fylls heller inga protokoll i, men efter att medaljerna beslutats fyller man i en lapp med vilken öl som får vilken medalj.

Domarprotokoll från domare #3

---

Måndag och första dagen att döma, här var det nog tur att jag tog slut som artist i tid kvällen innan, för nu hade jag också tid och ork att gå upp kl 7 för att duscha och äta frukost.

Frukosten på detta hotell var lite speciell, för de vill att man skulle anmäla hur många man var, sedan fick man vänta till ett bord blev ledigt, sedan visade de oss till vårt bord. Om det råkade finnas två lediga platser vid det bordet sedan sattes ingen annan där, utan de fick vänta. En del fick vänta upp emot 20 minuter, medan andra domare gick rakt förbi och letade reda på ett bord med domare de kände igen och satte sig ner.

Efter frukost fanns lite tid över, så gick runt med min rumskamrat en stund i kvarteret runt hotellet för att hämta luft och samla tankarna inför dagens uppgift. Min rumskamrat förresten, hans namn är Junghoon Yoon, men kallas ofta John. Han är från Korea, men jobbar nu i Kina på Platinum Brewing. Bland annat är han utbildad på UC Davis under Dr. Bamforth vilkens bok jag läser under min utbildning, lite kul sådär.

Vi skulle samlas på våning 3 av Hyatt vid vårt bord 08.50 för att påbörja första domaromgången vid 9. Min morgonomgång började i sal Mineral DE vid bord 15, tillsammans med fem andra domare. Vi delade bordet på mitten så vi blev tre personer per domargrupp, sedan började ölen komma in. Första omgången för oss var delad i tre, med första delen kategori 85, American-Style Pale Ale, runda 1 av 3 (totalt 122 öl i kategorin). Jag kommer ihåg att vi fick in 10 stycken öl, varav endast en var riktigt bra enligt stil, en var godtagbar, medan övriga åtta inte hade någon märkbar karaktäristik enligt stilen. Vi skickade alltså endast två öl vidare, detsamma gjorde andra delen vårat bord, liksom en del av bordet bredvid. Det verkar som om denna klass lider av att lämnas in så pass långt i förväg då den känsliga humlen hinner försvinna från många utav dem. Detta var dock enda gången för mig som vi inte skickade vidare tre öl, vi delade också ut medaljer i alla finaler jag satt med i.

I nästa del dömde vi kategori 75, Sweet Stout or Cream Stout, runda 1 av 2 (totalt 43 öl i kategorin). Vi hade kvar samma domargrupper som tidigare. Sista delen före lunch dömde vi kategori 22, Wood- and Barrel-Aged Strong Stout, runda 1 av 3 (totalt 72 öl i kategorin).

Första domaromgången planerades 9-12:30, följt av lunch i en timme. Vi klarade oss att bli klara i tid och gick därefter till lunchen i Centennial Ballroom på samma våningsplan i hotellet. Här serverades det lunchbuffé, men nu fick vi iallafall gå och sätta oss varhelst det fanns plats.

Nästa omgång planerades att fortgå mellan 13:30-17. Vi hade en domare som kom sent och hade dessutom missat lunchen, vissa grupper hade alltså dragit ut rejält på tiden. Nu satt jag vid bord 22 i Mineral FG. Denna omgång dömde vi bara en kategori, nummer 74, Robust Porter (totalt 75 öl i kategorin). Vi dömde alltså delomgång 1, 2 samt finalen (omgång 3). Bordet var delat som tidigare under de två första delarna, medan alla vid bordet dömde samtliga finalöl, vilket innebar att om varje del av bordet skickade tre öl till finalen skulle varje domare testa om tre öl hen skickat dit. Dock med ommärkning av ölen är det inte alltid lätt att komma ihåg vilken öl som var vilken då man måste lita på vad man känner i varje öl. Vi var inte helt överens om allt, men mot slutet kunde vi genom diskussioner sortera ut öl efter öl tills endast tre stycken återstod och komma överens vilken som skulle få vilken medalj enligt de kriterier som tävlingen går efter.

Nu var då första dagen som domare i WBC avklarad, upp till rummet för att byta om och sedan planera eftermiddagen och kvällen. Jag träffade på John och förklarade vad jag hade för planer och frågade om han ville följa med. Han tog även med sig två japanska kamrater, samt i lobbyn plockade vi med oss David från Dave's BrewFarm. Vi tänkte först ta gratisbussen RTD's FREE 16th Street MallRide, den var dock knöfull så vi vandrade ner ett par kvarter istället, samt vidare till vårt första stopp som jag inte tidigare besökt, Jagged Mountain CraftBrewery. Detta var inte så väl utmärkt med skylt eller så, men David hade varit där förr och kunde lätt hitta fram. Det var ett öppet ställe med mycket sittplatser, man kunde se bryggeriet bakom baren och lätt beställa de 6 ölen som fanns på provsmakningsstorlek.

Jagged Mountain

En del av domargänget.

Det framgick dock snabbt att ölen inte alltid var av den typ jag ville ha. Utav de 6 ölen drack jag endast upp en av mina provsmaker, men naturligtvis rejtade jag samtliga. Ingen av oss gillade ölen så pass att vi ville stanna längre, därför tog vi raskt en promenad till nästa ställe på min rutt, Great Divide Brewing Co. Vän av ordning vet vad jag tycker om detta bryggeri, så ingen direkt överraskning att jag återvänder. Här var det fullt med folk, riktigt fullt, men så är ju stället inte heller direkt stort. Träffade på Justin från Cigar City också som hojtade över mig, kul. Vi träffade lite olika personer, varefter vi vandrade neråt mot nästa ställe samt började jaga mat.

Precis bredvid Star Bar hittade vi ett pizzaställe där vi satt oss ner, två olika pizzor beställdes in, samt en tallrik med 14 kycklingvingar. Alla utom en av oss drack vatten till detta, någon känsla av att det nog finns öl till resten av veckan infanns. Efter maten tog våra två japanska kamrater farväl för att återvända till hotellet, vi resterande tre vandrade över till baseballarenan med tanken att besöka Sandlot Brewery. Detta bryggeri var dock endast öppet för de med biljett till matchen denna kväll, typsikt. Nåja, vi var på gångavstånd från mitt nästa steg i planen, Falling Rock Tap House. Här var det lika gemytligt som alltid, vi hittade även en ny domarkollega och tog varsin öl. På vägen hem gick vi förbi Freshcraft, men vi var samtliga trötta och kände inte för att trängas i den stojiga baren, därför vandrade vi tillbaka till hotellet och gjorde kväll.

Tisdagen började med samma rutin nere vid frukosten, vi fick ihop ett bord för 4 med lite andra domare innan vi väl tog plats. Efter frukosten gick jag och John iväg till Colorado Convention Center för att registrera oss till Craft Brewers Conference. Därefter samlades vi vid våra respektive bord för första omgången.

Nu var det dags att ta plats i Quartz B, bord 32. Endast två delar denna omgång, först dömde vi kategori 71 Scottish-Style Ale runda 1 av 2 (totalt 30 i kategorin), i den andra dömde vi kategori 41 German-Style Doppelbock or Eisbock runda 1 av 3 (totalt 52 öl i denna kategori). Detta var första gången i denna tävlingen för mig då det fanns underklasser till huvudklassen, då var glasen även märkta med vilken underklass varje öl tävlade i, så man var säker på vilken typ ölen skulle bedömas efter. För Eisbock fick jag ett problem med en av ölen, det började med att ölen var riktigt grumlig, sedan doftade den rakt av stark veteöl, smakade så också. Med andra ord var detta en Weizen Eisbock, något som inte täcks in av denna typ. Problemet var att ölen var mycket välgjord. Sagt och gjort, det var första ölen vi fick diskutera, hur skall vi förhålla oss till detta? Men då stilen inte täcker in denna del var vi tvungen att sparka ut ölen, samt skriva ner våra åsikter att återmata kring vad som händer när en öl hamnar utanför tillgängliga klasser. Planen för denna omgång var 9-12:30 igen, men då vi endast hade 2 delomgångar och dessutom inga större diskussioner var vi klara strax efter kl 11 och fick vänta en del på att lunchen skulle öppna.

Därefter hade vi vår timmes lunchpaus på samma ställe som under måndagen, igen buffé fast lite annorlunda jämfört med gårdagen.

Dagens andra domaromgång var planerad till 13:30-17, nu tog jag plats i Quartz A, vid bord 29. En av domarena vid bordet var bryggare på Sandlot, så pratade lite om att jag inte kunnat komma in men att jag gärna skulle komma förbi och frågade lite om öppettider mm. Han visste inget om öppettiderna, men erbjöd sig att vänta på onsdagen efter dömningen trots att han endast hade en domaromgång och jag tre, så han kunde ta mig till bryggeriet. Dags att dra igång dömningen, vi hade en till hel omgång med final framför oss, nu kategori 73, brown Porter. Först runda 1 av 3 inklusive skriva protokoll och skicka tre öl per grupp uppåt. Sedan runda 2 av 3, utan protokoll, men tyst bedömning och skicka vidare tre öl per grupp uppåt till finalen. Sist runda 3 av 3 och finalen, hela bordet samlat och provade, om jag kommer ihåg rätt, de 12 ölen tyst för att sedan sortera ut de minst typriktiga och lyfta fram de mest typriktiga för att dela ut de tre medaljerna i denna kategori.

När dagens domaruppgifter var avklarade bytte jag om och gick sedan iväg över gatan till Colorado Convention Center för att prova lite gratis öl och lyssna på välkomnandet av förstagångsbesökare till CBC. När klockan närmade sig 18 var det bara en kvart tills bussarna skulle börja skjutsa oss ut till CBC Welcome Reception, så vandrade ut dit. Oj titta, en kö, den går runt hörnet, samt nästa hörn, å nästa hörn, titta där står John med några kamrater, jag fick plats i kön. Med 9,000 registrerade besökare (även om kanske inte alla stod i denna kö) var det lite folk som skulle bussas iväg. Till slut var vi framme och kom iväg med en buss som tog oss till Sports Authority Field at Mile High Stadium. Detta är alltså den enorma arena som Denver Broncos spelar amerikansk fotboll på, de hade hyrt hela. Här fanns lite småplock som mat, samt ett stort antal bryggare utställda, bara att jönsa fram och hålla fram ett glas för att få öl, åh jag har några ölnördskamrater som nog önskat att de vore på plats. Gick runt och minglade, provade öl och hade det bra.

All in, de hyr stora ställen för vår bar!

John och jag på Mile High Stadium.

Fram emot kvällen tog jag en buss tillbaka och valde att gå till hotellet istället för att fortsätta ut på stan. Jag hade en burk specialöl från Oskar Blues i kylen, bryggd för denna konferens, så passade på att testa den.

Specialbryggd öl

Innan ölen var urdrucken dök John upp, något gladare och mer rundfotad än mig, han trollade fram en burk japansk öl han hade fått av en kamrat som vi delade på innan det var dags att avsluta för kvällen.

Onsdagen 9:e april var det då dags att göra sista rycket som domare i WBC för denna gång. Åter upp tidigt för att ställa sig i kö till frukost och samma rutin som tidigare. Nu hade fler fattat så redan vid 07:30 var det en bit kö för att få ett bord. Efter frukosten tog jag en promenad för att få lite luft, samla tankarna samt skaka liv i både kropp och hjärna. Till slut var det då dags för avslutande omgången 9-12:30 igen, nu satte jag mig i Mineral BC vid bord 11. Detta var första gången jag hade en annan svensk vid bordet och dömde tillsammans med mig, Peter Högström satt med samma bord. Första delen dömde vi kategori 69, Extra Special Bitter, runda 1 av 3 (totalt 57 öl i kategorin). Vi hade faktiskt med oss en av bryggmästarna från Fuller's som berättade att Fuller's ESB inte längre tar medalj i klassen för den är ”inte stiltypisk nog”, humor! Kanske skall tillägga att alla domare får fylla i vilka bryggerier de är ekonomiskt knutna till samt vilka stilar de inte kan döma då deras bryggerier lämnat in öl i denna. Fuller's hade valt att inte lämna in några öl till WBC 2014.

Nu följde första och andra omgången av kategori 78, Brittish-Style Imperial Stout (totalt 42 öl i denna kategori). Först runda 1 av 2 med protokoll, här hittade både jag och Peter en öl med tydliga inslag av bourbon, vilket inte nämns i stilen men man får väl förstå att bourbon är typiskt amerikanskt och inte hör hemma i denna kategori. Ölen var dock så välbryggd så vi tillsammans med den tredje domaren valde att ändå skicka den till finalen för att höra övrigas synpunkter. I sista domardelen då, finalen för vår UK Impy, då provade hela bordet alla öl. Den mycket välbryggda, samt det får jag säga mycket goda, bourbonfatslagrade (eller motsvarande) ölen fick skickas ut. Jag har full förståelse för det och håller med, hade det varit på SM hade jag yrkat på att få till ett hedersomnämnande. Vi kom fram till guld och silver, men hade en del diskussioner kring bronset. För bronspengen får man dock avvika en del från stilen, största problemet med denna öl var att den troligen var torrhumlad och kanske till viss del med amerikansk humle. Den var dock så välbryggd och i övrigt stiltypisk att den slog ut konkurrenten om bronset.

I och med detta var vi färdiga!

Jag hittade inte igen bryggaren från Sandlot, han hade nog glömt det hela eller tröttnat, så gick över gatan till CBC för att lösa in min lunchkupong och sedan gå på mässa, men det får bli ett annat inlägg.

gnoff, Patrik, Jessica, David, Peter