gnoff: april 2014

söndag 27 april 2014

Historiskt - Dugges Bärsklubb möttes för sista (?) gången

Jag har hittat igen en till gammal text jag skrev en gång, samt lite foton.

Här finns lite info från förr om Dugges Bärsklubb:
Lite mer text om tidigare möten

Men jag skrev även en text om sista gången Bärsklubben träffades, den kan läsas nu.

Dugges Bärsklubb möttes för sista (?) gången

I januari 2008 träffades vi för första gången i den nyskapade Dugges Bärsklubb, då som de flesta följande träffar på bryggeriet Dugges Ale- och Porterbryggeri i Mölndal, utanför Göteborg. Om du vill läsa mer om premiärträffen kan du leta fram Hembryggaren nummer 1, 2008, där en artikel beskriver den kvällen på sidan 14.
Nu, i november 2010, träffades vi för sista gången, åtminstone i den skepnad klubben haft fram till idag.

Orsakerna till att vi nu väljer att inte fortsätta i samma regi som tidigare är många, men drivande är att de av oss som jobbat ideellt med detta i tre år har fått slut på idéer för teman till provningar och att det har tagit mycket av vår tid. Inte bara träffarna i sig har tagit tid, utan även förberedelser och planering, inköp och annat. En annan mycket stor punkt är att bryggeriet planerar att flytta till andra lokaler på annan plats, dock inte helt säkert exakt när.

Var det då dags för gravöl denna mörka och blöta novemberkväll? Nej, det tyckte vi inte, istället skålade vi för den tiden som varit samt för framtiden, vem vet vad som händer när det nya bryggeriet väl är på plats och allt har dragit igång igen?

Lördagen den 20 november träffades vi då, 20 stycken personer denna gång, vilket spontant känns som ett medelvärde på antal anmälda de gånger vi anordnat DBK. Mikael Dugge Engström var själv på plats och berättade lite om vad planerna är för bryggeriet framöver, något som du kan läsa om lite längre ner.

Kvällen drog igång med en quizz sammanställd av Andreas Görts. Det var 30 stycken mer eller mindre ölinriktade frågor med stor spridning på svårighetsgrad. Till detta provades det sju öl, som brukligt i form av en blindprovning. Gästerna fick svara på frågorna, tillika gissa vilket ölmärke det var som provades. En fråga kunde man få ett eller tre poäng på, resten var värda en poäng per fråga. 39 poäng var alltså max, varav två gäster bägge hamnade på 32 poäng och utslagsfrågan fick användas. Vinnare av en schysst T-shirt från Dugges blev Fredrik Ekstedt, vilken som vanligt dominerade på biten av att gissa korrekt vilken öl det var som vi drack.

Efter kvällens quizz fanns det korv för dem som ville dryga ut snacksen som stått på borden under kvällen. Dugge såg också till att vi kunde prova Idjit! och Perfect Idjit! på flaska, liksom hans senaste julöl Rudolf. Årets julöl är nästan likadan som 2009, med vissa små förändringar, men man kan ändå säga att det är samma recept.

På fat fanns det tre produkter från Dugges: Fålen, Kals Stout samt Celebration.

Normalt har vi avslutat kvällen lite tidigare än vad det blev denna gång, men nu var det ju sista gången och alla hade så trevligt. Istället fick vi till slut hojta ut att nu är det nog dags att gå till bussen, medan vi tre ansvariga för kvällen packade ihop, städade och till slut tog en taxi hem.

Framtidsspaning

Vad som händer i framtiden med DBK, ja det får vi se, jag hoppas vi kan ha någon typ av samarbete med bryggeriet även framöver och det lät heller inte omöjligt när jag körde en snabb intervju med ägaren själv, se nedan. Trots att jag lagt ner rätt mycket jobb på detta och som sagt även jag känner mig lite sliten och tömd på idéer är jag nöjd och stolt över de tre år som vi anordnat provningar som jag hoppas varit lika uppskattade av våra gäster som jag har uppfattat dem själv.

Intervjuer

Under kvällen ställde jag ett par frågor till några av kvällens gäster, nedan står DBK som förkortning av Dugges Bärsklubb.

gnoff: Hur har du upplevt DBK?

Svar: Jättebra! Trevligt, framförallt då man träffas lite mindre mängd än vad det blir på Svenska Ölfrämjandets rätt stora sammankomster i Göteborg. Trevligt och nördigt!

gnoff: Har du lärt dig någonting under tiden du kommit på DBK?

Svar: Jag har lärt mig mycket, kunde nästan ingenting om öl från början. Jag hade heller aldrig blindprovat förr. Ja, det är klart! Jag har aldrig varit med om så många blindprovningar förr. Blindprovningar i sig har ju visat sig vara väldigt karaktärsdanande, man lär sig mycket om sin egen smak. Jag har lärt mig mycket om mig själv och min egen smak, nu inser jag att jag kan känna igen alla öl från Mohawk som jag provat, även om de kommer blint. Man har lärt sig att man inte vet så mycket. Det är väldigt svårt att känna skillnader mellan öl då man inte vet vad man dricker.

gnoff: Vilken träff har du upplevt som mest spännande, givande eller intressant?

Svar: Någon av blindprovningarna, men kan inte säga exakt vilken. Lågalkoprovningen var väldigt kul. Alla! Men framförallt kanske de där man kört blindprovningar.

gnoff: Hur känns det att vi nu lägger ner DBK?

Svar: Tråkigt! Kom igen nu, vi vet ju alla att ni kommer att fortsätta framöver ändå.

Jag genomförde också en intervju med Mikael Dugge Engström, ägare och bryggare.

gnoff: Hur har DBK varit för dig?

Dugge: Jag har tyvärr upplevt för lite av DBK. Då jag varit för upptagen med bryggeriet har jag inte hunnit vara med lika mycket som jag tänkte mig från början.

gnoff: Vad har du upplevt som bra och dåligt med DBK?

Dugge: Det enda dåliga är att jag själv har hunnit vara med för lite. Jag har jobbat för mycket, men nu då jag anställt 2 personer under året har jag börjat komma ner i 60 timmars arbetsveckor. Bra saker med DBK är att det är bra att lokalerna som finns utnyttjas, att det är kul att ni varit här samt roligt att vi kunnat erbjuda något för er så ni haft det bra.

gnoff: Nu då DBK läggs ner i dagens skepnad, ser du någon fortsättning framöver?

Dugge: Absolut, antingen i samma skepnad som förr, men på nya bryggeriet i nya lokaler, på nya stället finns också möjligheter att göra mycket mer. Det finns betydligt mer plats, man skulle kanske kunna ordna festivaler och liknande, bara fantasin sätter gränserna. Lokaler och utrymme kommer att bli bättre och större, troligen kommer eget kök att finnas på plats. Förhoppningsvis blir det också ett ”normalt” serveringstillstånd och inte ett för slutna sällskap så vi slipper administrera anmälningslistor inför varje gång. Om ni kommer med förslag så kan vi säkert ordna någonting framöver.

gnoff: När planeras egentligen flytten av bryggeriet till Landvetter?

Dugge: Det är lite flytande och har vissa beroenden, men vi räknar med att flytta under våren 2011 och vara på gång på plats före sommaren.

gnoff: Har DBK påverkat dig eller bryggeriet på något sätt?

Dugge: Jag själv har ju inte varit med så mycket tyvärr. Men för bryggeriet hoppas jag att vi genom detta kunnat hjälpa till att sprida en positiv åsikt om bra ölkultur, för det tror jag att DBK bidragit till.

Sammanfattning av DBK

Bärsklubben har som sagt haft några träffar över de här tre åren, förutom den första har två av de andra träffarna också funnits beskrivna i tidningen Hembryggaren. Om du letar fram nummer 2, 2009 kan du läsa om våra två studiebesök, på Bredaryds Värdshus samt Oceanbryggeriet i Göteborg, som beskrivs på sidorna 14 till 16.

Att rakt upp och ner lista alla andra teman vi haft skulle nog bli lite tråkigt, men jag kan nämna att vi haft Oktoberfest vid två tillfällen, med mat från utmärkta Haket i Göteborg. Vi har också haft en provning där vi bara provat öl med låg alkoholhalt, en annan där all öl var ekologisk eller annars närproducerad. Vid ett tillfälle hade vi köpt in ett stort antal öl från Mikkeller, medan vi vid andra tillfällen provat hur öl passar till ost och salt choklad med mera.

Vi har inte kört med blindprovningar på alla våra träffar, men på väl så många. Dels för att man kommer bort från fördomar mycket bättre, dels för att det helt enkelt tvingar gästerna att tänka till lite extra. Testa du också att bjuda polarna på öl du häller upp i köket nästa gång och se hur de reagerar på sin favoritöl, eller varför inte om den ölen de ojade sig om hur kass den var sist?

Pengarna vi fått in från våra medlemmar samt som entréavgift från gäster har mestadels gått till mat och snacks under våra träffar eller sponsrade provningar. Men om vi haft mycket överskott i kassan har andra delar varit priser i olika quizz, att täcka provningsavgift för personer som anmält sig men som inte kommer samt i vissa fall gått till välgörenhet.

Lite statistik:
98 olika personer har besökt DBK, inklusive de som jobbat. Under de tre åren har vi haft sju, åtta, respektive sju träffar, totalt 22 stycken. Minsta vanliga träffen som blev av hade vi 12 deltagare på, som mest har vi varit 31, med ett medeltal per träff på ungefär 21 personer. Dock är besöket på Bredaryds Värdshus undanräknat från statistiken, då var vi åtta personer i två bilar som åkte iväg.

Bryggeriet nu och i framtiden

Tanken att flytta och samtidigt skala upp bryggeriet har jag hört om rätt länge nu, ett stort problem att lösa var finansieringen, men nu verkar det rulla på.

2009 bryggde man på Dugges 60,000 liter öl. Under 2010 räknar man komma upp i 160,000 liter, varav 100,000 är bryggt på andra bryggeriet under licens från Dugges recept. Beräknad kapacitet med nytt bryggverk och nya lokaler kommer att vara 800,000 liter per år.

Inget nytt bryggverk är ännu införskaffat, men man letar nya och begagnade bryggverk omkring 25 till 30 HektoLiter. Tanken är att man brygger med dagens utrustning i dagens lokaler tills man satt upp den nya utrustningen i de nya lokalerna, då börjar man direkt brygga där. Som jag förstår det plockar man därefter också med den gamla utrustningen och jästankarna för att kunna brygga mindre satser då man vill.

De nya lokalerna har tidigare varit förråd för räddningsverket. Man har tillgång till 2,400 kvadratmeter, vilka man från början tar hand om 1,000 av dessa till bryggeriet.

Från Mölndal kommer man att flytta till Landvetter, nära Björrödsmotet, ca 1 km upp från motet. En busshållplats skall finnas ett par hundra meter därifrån för besökare som inte vill köra bil.

Jag och resten av Dugges Bärsklubb tackar åter igen Dugge för den här tiden och om inte annat lycka till samt återseende då vi kommer på besök för att se hur du har det i dina nya lokaler!

Jens förbereder provning.

Lokalen står redo för gästerna.

Baren som den var på den tiden.

Några av gästerna denna kväll.

Mikael och Andreas bakom baren.

Några av ölen som provades.

Mr. Dugge.

lördag 19 april 2014

ID some Japanese drinks

I've got help from the Japanese admins on ratebeer, so think I'm all good for this one now!
Thanks Mark (KyotoLefty) and Tim (TimE)!

So a while back I got to taste a couple of Japanese drinks thanks to my mate Ingo, a few of them we couldn't really decipher, so I'll see if this entry will get me some help on those.
If I could get a link to it if available on ratebeer that would be great, else if I could know the name, brewery, style of sake, and if possible the following info:
Grade:
Seimaibuai:
Acidity:
Amino Acitidy:
Nihonshudo:
Alcohol:
Rice:

1) Ina no Tsuyu Junmai Sake
Brewed by Kawabe Shuzo

Original text:
First we have a green bottled sake, apparently fairly cheap one.
Bottle is 720 ml, marked 25.4 and 70%.
ABV is 15-16% and the bar code is: 4 521865 109135.
Pictures below.

2) Gekkeikan Sake (Japan) Yamada Nishiki Tokubetsu Junmai Sake
Brewed by Gekkeikan Sake Company (Japan)

Original text:
Next is a black bottled sake called Gekkeikan, apparently also cheap.
720 ml bottle marked XQ2013.01 and 70%.
ABV is 14-15% and bar code is: 4 901030 241967.
Pictures below.

3) Koshi no Hana Tobinkakoi Nakasumibukuro Shizuku Daiginjo Sake
Brewed by Koshi no Hana Shuzo

Original text:
This is a black bottled sake, marked 40% and 24.12.
Bottle is 180 ml, ABV 17-18% and bar code: 4 935503 111051.
Pictures below.

4) Hatsumago Daiginjo Sake
Brewed by Tohoku Meijou Sake

Original text:
Green 300 ml bottle sake called Hatsumago, marked 40% and 12.10.
ABV is 17% and bar code: 4 990545 278308.
Pictures below.

5) Nami no oto Yuzu Sake
Brewed by Nami no oto Shuzo

Original text:
Green 1800 ml bottle Yuzu sake, marked 25.9.
Pictures below.

6) Nami no oto Yuzu Ginger Sake
Brewed by Nami no oto Shuzo

Original text:
Black bottle sake, 720 ml, yuzu and ginger, marked 24.12.
Pictures below.

My mate Jens also brought home some Japanese drinks, and here as well there were two we couldn't figure out what they are to be called. Might as well see if I can get help with these as well.

7) Asabiraki Nanbu-ryu Amakuchi Tsukuri Junmai Ginjo Sake
Brewed by Asabiraki

Original text:
720 ml bottle sake, called Asabiraki. Marked 13.12, also 55%, 15-16% ABV and -1.
Bar code is: 4 970829 254501.
Pictures below.

8) Toast Yukyu
Brewed by Toast Tazawako Kohan no Mori Beer

Original text:
330 ml bottle of beer, the brewery seems to be Toast Tazawako Kohan No Mori Beer.
One website shows this for the beer: http://www.shop-orae.net/?mode=f9
The receipt state: yuukyuu, the beer label state: yukyu
ABV is 5.5%, label is marked 14.5.6, and it was bought from the store Isetan in Shinjuku.
Pictures below.

fredag 18 april 2014

World Beer Cup – Del 1

I oktober 2012 besökte jag Denver, Colorado, första gången.
Under tiden jag var där pratade jag med mina vänner om World Beer Cup och att jag gärna skulle vara med och döma denna någon gång som domare. Peppad letade jag reda på när den skulle hållas nästa gång och lo and behold, i Denver 2014!
Ansökan som domare skulle vara inlämnad senast i mars 2013, den skulle innehålla en CV, beskrivning varför man ansåg sig lämplig, samt tre stycken rekommendationer från folk inom branschen.
Jag började planera lite, fundera, prata med folk. Bland annat pratade jag med Peter Högström som jag visste varit med och dömt tidigare gällande hur det var att vara med.
Till slut skickade jag in min ansökan där jag på bästa sätt jag kunde förklarade hur pepp jag var på detta, vilken grym domare jag är samt faktiskt fyra stycken rekommendationer: Reza på 3 Små Rum, Svante från Humlegården, Mikael från Dugges samt Stefan från Mohawk.

I mitten av november 2013 dök det upp ett mail med rubriken “2014 World Beer Cup Judging Invitation” och gnoff studsade omkring som en liten elektrifierad gummiboll, säkerligen pep jag som en liten skolflicka här och där också.
Yay!
Naturligtvis tackade jag omedelbart ja!
Något som visade sig då jag senare öppnade mitt domarblock och insåg att jag var domare nummer 3, bara två personer var lite snabbare än en kobra och skickade ett ja-svar snabbare än mig.

Olika mail om boende, dömingspreferenser, boka flyg etc senare så var jag på gång!
Jag hade anmält mig som domare, skickat in mina preferenser för de 94 kategorier öl skulle bedömas inom, skrivit upp mig för boende under domardagarna, samt anmält mig till de delar kring WBC och Craft Brewers Conference, CBC, som jag skulle gå på.

Torsdagen 3:e april ställde min vän Ingo från Sad Robot upp och körde mig till flygplatsen, kl 04.40 satte vi oss i en nyskrapad bil på väg mot Landvetter flygplats. Först till Amsterdam, sedan Detroit, samt ett antal inträngda timmar senare äntligen Denver.

Jag gick genom immigrations i Detroit, vilket efter en viss tids köande var riktigt smidigt för en gångs skull, jag snudd på dansade genom denna gång. Kan vara så att då jag varit i USA relativt ofta de senaste åren vet de att jag sköter mig? Eller så var det bara en kille som inte kände för att leka förhörsledare idag?

Nåväl, väl på plats på Denver International Airport hämtade jag upp min väska samt letade reda på Boulder Beer Tap House, där Sam skulle hämta upp mig och köra mig vidare in till stan. Sam skulle landa ungefär samtidigt som mig var det sagt, men fick inte WiFi att fungera och då jag väntat rätt länge gick jag in och beställde mig en Boulder Beer Kinda Blue och väntade vidare. Sam dök upp till slut, vi tog bussen till långtidsparkeringen och sedan vidare bilen in mot stan.

Först stannade vi till på Argonaut Liquors för att köpa lite mera öl inför helgen, därefter körde vi till Rackhouse Pub där Rhia och Nick väntade. Rhia hade vunnit en flaska Stranahan's Whiskey en tid tillbaka som fick stå i puben under tiden den dracks upp. Nu var detta näst sista dagen som Rackhouse hade öppet innan de skulle stänga igen en tid för att flytta till en ny adress. Vi hjälptes åt att tömma flaskan, drack ett par öl samt åt mat innan vi åkte hem till Rhia och Sam för att få lite sömn.

Slut, till slut.

Fredagen började med brunch på Lucile's Creole Cafe i Denver. Dagen fortsatte med att prova några flaskor hemma, sedan iväg för att besöka ett av de nya bryggerierna som startat sedan sist.

Harry som tidigare var på Breckenridge hade nu öppnat upp sitt Black Sky Brewery på Santa Fe Drive. Vi beställde in lite öl, sedan gick Harry runt med mig och visade bryggeriet samt svarade på alla mina nördiga frågor.

Black Sky

Näst på tur var att besöka lägenheten vi hade hyrt över helgen, den var dessutom enorm! Vilket ställe säger jag bara. Nu började ett par av gästerna dyka upp med, först var Nick och Troy. Efter ett tag kom även Sarah och Joe förbi. Även DeeDee var på plats ett tag. Vi fortsatte tills det verkligen var dags att vila så jag, Rhia och Sam åkte hem för ett par timmars sömn.

PBR!

DeeDee

Joe

Lördagen 5:e började med att jag och Rhia åkte iväg för att hämta upp Andrea på flygplatsen, sedan hem för att hämta Sam samt alla mina prylar, sedan in till lägenheten igen. Inte mycket att säga annat än att vi var kamrater, hade mat och öl, samt fortsatte tills det var dags för mig att sova lite igen. Jag vandrade iväg till det hotell som skulle bli mitt hem för resten av resan, Hyatt Regency Denver at Colorado Convention Center. Efter en bra promenad smög jag tyst som en mus in i rummet, men råkade ändå väcka min rumskamrat, som jag ännu aldrig träffat förrän nu, men var snart i säng.

11:e våningen på hotellet

Söndagen började tidigt med att skriva upp mig i lobbyn och förbereda mig för dagens domarutflykt, jag hade valt bussresan till Fort Collins över den till Boulder. Mestadels då jag varit en del i Boulder, men relativt lite i Fort Collins. I lobbyn mötte jag lite olika nya domare, liksom några gamla bekanta som exempelvis Jessica Heidrich.

Väl på bussen rullade vi först iväg mot New Belgium, men vår buss var lite bakis idag, så den överhettade rätt ofta och vi blev stående här och där längs med motorvägen. När vi äntligen närmade oss vår första destination klev ett vägarbete upp och försvårade för oss, men till slut kunde vi samlas inne vid baren på bryggeriet.

New Belgium

Vi började med två snabba valfria samples från kranarna innan touren började. Relativt snabbt var vi inne i tapphallen där jag för första gången på alla mina år av bryggeribesök fick gå fram och greppa en flaska direkt från linan och öppna för att dricka där, snacka om färsk! Ja inte bara jag utan alla som gick på denna visning, helt klart någonting jag kommer att komma ihåg. Kommande från Sverige och våra alkohollagar var det lite som att förflyttas till det laglösa vilda västern, jag kunde kända krutröken och se “tumbleweeds” rulla förbi i ögonvrån. Ölen för dagen var deras flaggskepp Fat Tire, aldrig har den väl smakat bättre.

New Belgium

Vidare gick vi in i deras fatrum, där står ett antal massiva träfat fulla med öl och lagras. Här fick vi två glas, det ena var “Lips of Faith pre-sour Oscar” och den andra var New Belgium La Folie. Som förklaring är den första ölen basölen innan den läggs på fat och den andra den syrliga varianten efter fat, verkligen en upplevelse att få prova dem sida vid sida.

New Belgium

Två snabba provningar till i baren efter att visningen var avslutad och sedan tillbaka till bussen.

Nästa anhalt var Odell, liksom New Belgium ett bryggeri jag tidigare inte besökt. Vi fick dela upp oss i ett par grupper för mat och tour. Jag hade inte haft tid för frukost och ville äta lite, så missade första visningen som hölls av ena grundaren, Doug Odell, lite synd. Tyvärr var maten bara en mycket enkel buffé med lasagne och sallad samt bröd, så inte mycket att fylla ut magen med. Provade två single hop öl från bryggeriet, den ena bryggd med Melon och den andra med Mandarin. Efter detta dags för en bryggerivisning och sedan tillbaka till baren igen.

Odell

Testade Odell Lugene Chocolate Milk Stout från fat och satte mig ner med några andra domare vid ett bord. De satt i sin tur med en av bryggarna från Odell, Brendan, Head of Production, så fick prova Odell Fernet-Aged Porter från flaska. Nu kom Bradley från Brewers Association och sa att det var dags för bussen att åka. Vår vän bryggaren sa att han gärna körde ner oss till nästa stopp på Funkwerks så vi fick dricka upp våra öl, vilken snäll kille! Avslutade med att prova Odell Friek från flaska och dricka upp resten av det vi hade i glasen. Innan vi gick till bilen fick vi också med oss lite öl, jag trodde jag skulle få en flaska så bad om Odell Cutthroat Porter, fick med mig ett sexpack.

Nåväl, vidare ner till Funkwerks, ett bryggeri som jag faktiskt besökte 2012 också. Tittade in i deras bryggeri och provade fyra snabba öl i baren innan bussen gick hem mot Denver igen. Försökte få hjälp att dricka upp mitt sexpack i bussen, men fick hinka i mig en del själv, någonstans här kanske det gick lite för långt.

Väl på plats på hotellet igen hade vi mottagning för domarna, Judge Registration och Judge Orientation. Vi fick en väska, instruktioner och information, domarbricka, domarblock och lite annat. Helt oväntat fanns också mer öl på flaska, helt oväntat tyckte jag inte det var världens dummaste idé att ta en till. Chris från World Beer Cup och Brewers Association pratade lite om vad som skulle hända framöver, samt ett par andra gick igenom vad vi skulle tänka på med mera.

Nu gick bussen mot Epic Brewing Denver Taproom och avslutning för kvällen, Judge Reception. Det var trevligt en liten stund, jag fick till och i mig två öl till, men sedan runt kl 20 eller så räckte inte min pyttebit lasagne för att hålla ölen stången längre. Den nu rätt trötte och kanske till och med lite rundfotade gnoff fick sätta sig i en taxi, inse sina begränsningar, samt bege sig till hotellet för att väldigt tacksamt stupa i säng. Sällan har jag haft tillgång till så mycket gratisöl som denna dag dock.

I WBC döms ölen, liksom i SM i hembryggd öl, enligt stil. De bedöms alltså enligt en definition som beskriver hur ölen skall vara samt till viss del hur den inte skall vara, domarens egna åsikter huruvida ölen smakar gott eller inte skall inte spela någon roll. Dock kan uppfattningen om hur en öl passar in, diverse felsmaker och annat, behöva diskuteras.

I varje grundomgång kommer 9 till 11 öl in per domargrupp, från dessa är tanken att tre tas fram som passar stilen tillräckligt bra, medan det i finalen är ett varierande antal öl där guld, silver och brons delas ut. Däremot om inte tre öl är tillräckligt bra i delomgången måste inte tre skickas vidare uppåt, liksom om inte medaljkriterierna för de tre medaljerna kan uppfyllas måste inte alla tre medaljerna delas ut.

Samtliga öl bedöms för domarna helt blint, vi ser endast en sifferserie per öl, liksom vet i vilken stil den har lämnats in. Även mellan olika omgångar och finalen typas ölen om med andra siffror så att man inte lätt skall kunna identifiera öl mellan olika omgångar.

I första omgången fyller varje domare i ett domarprotokoll under tystnad, när alla domare är klara diskuterar man vilka öl som borde gå vidare. För varje öl fylls även en sammanfattning i huruvida ölen gick till final eller ej, samt om den inte gjorde det någon variant av kommentar till varför. I andra omgången, om det finns någon för den klassen, fylls inga protokoll i, utan domarna testar ölen och därefter diskuteras vilka öl som skall gå till final. I finalen fylls heller inga protokoll i, men efter att medaljerna beslutats fyller man i en lapp med vilken öl som får vilken medalj.

Domarprotokoll från domare #3

Måndag och första dagen att döma, här var det nog tur att jag tog slut som artist i tid kvällen innan, för nu hade jag också tid och ork att gå upp kl 7 för att duscha och äta frukost.

Frukosten på detta hotell var lite speciell, för de vill att man skulle anmäla hur många man var, sedan fick man vänta till ett bord blev ledigt, sedan visade de oss till vårt bord. Om det råkade finnas två lediga platser vid det bordet sedan sattes ingen annan där, utan de fick vänta. En del fick vänta upp emot 20 minuter, medan andra domare gick rakt förbi och letade reda på ett bord med domare de kände igen och satte sig ner.

Efter frukost fanns lite tid över, så gick runt med min rumskamrat en stund i kvarteret runt hotellet för att hämta luft och samla tankarna inför dagens uppgift. Min rumskamrat förresten, hans namn är Junghoon Yoon, men kallas ofta John. Han är från Korea, men jobbar nu i Kina på Platinum Brewing. Bland annat är han utbildad på UC Davis under Dr. Bamforth vilkens bok jag läser under min utbildning, lite kul sådär.

Vi skulle samlas på våning 3 av Hyatt vid vårt bord 08.50 för att påbörja första domaromgången vid 9. Min morgonomgång började i sal Mineral DE vid bord 15, tillsammans med fem andra domare. Vi delade bordet på mitten så vi blev tre personer per domargrupp, sedan började ölen komma in. Första omgången för oss var delad i tre, med första delen kategori 85, American-Style Pale Ale, runda 1 av 3 (totalt 122 öl i kategorin). Jag kommer ihåg att vi fick in 10 stycken öl, varav endast en var riktigt bra enligt stil, en var godtagbar, medan övriga åtta inte hade någon märkbar karaktäristik enligt stilen. Vi skickade alltså endast två öl vidare, detsamma gjorde andra delen vårat bord, liksom en del av bordet bredvid. Det verkar som om denna klass lider av att lämnas in så pass långt i förväg då den känsliga humlen hinner försvinna från många utav dem. Detta var dock enda gången för mig som vi inte skickade vidare tre öl, vi delade också ut medaljer i alla finaler jag satt med i.

I nästa del dömde vi kategori 75, Sweet Stout or Cream Stout, runda 1 av 2 (totalt 43 öl i kategorin). Vi hade kvar samma domargrupper som tidigare. Sista delen före lunch dömde vi kategori 22, Wood- and Barrel-Aged Strong Stout, runda 1 av 3 (totalt 72 öl i kategorin).

Första domaromgången planerades 9-12:30, följt av lunch i en timme. Vi klarade oss att bli klara i tid och gick därefter till lunchen i Centennial Ballroom på samma våningsplan i hotellet. Här serverades det lunchbuffé, men nu fick vi iallafall gå och sätta oss varhelst det fanns plats.

Nästa omgång planerades att fortgå mellan 13:30-17. Vi hade en domare som kom sent och hade dessutom missat lunchen, vissa grupper hade alltså dragit ut rejält på tiden. Nu satt jag vid bord 22 i Mineral FG. Denna omgång dömde vi bara en kategori, nummer 74, Robust Porter (totalt 75 öl i kategorin). Vi dömde alltså delomgång 1, 2 samt finalen (omgång 3). Bordet var delat som tidigare under de två första delarna, medan alla vid bordet dömde samtliga finalöl, vilket innebar att om varje del av bordet skickade tre öl till finalen skulle varje domare testa om tre öl hen skickat dit. Dock med ommärkning av ölen är det inte alltid lätt att komma ihåg vilken öl som var vilken då man måste lita på vad man känner i varje öl. Vi var inte helt överens om allt, men mot slutet kunde vi genom diskussioner sortera ut öl efter öl tills endast tre stycken återstod och komma överens vilken som skulle få vilken medalj enligt de kriterier som tävlingen går efter.

Nu var då första dagen som domare i WBC avklarad, upp till rummet för att byta om och sedan planera eftermiddagen och kvällen. Jag träffade på John och förklarade vad jag hade för planer och frågade om han ville följa med. Han tog även med sig två japanska kamrater, samt i lobbyn plockade vi med oss David från Dave's BrewFarm. Vi tänkte först ta gratisbussen RTD's FREE 16th Street MallRide, den var dock knöfull så vi vandrade ner ett par kvarter istället, samt vidare till vårt första stopp som jag inte tidigare besökt, Jagged Mountain CraftBrewery. Detta var inte så väl utmärkt med skylt eller så, men David hade varit där förr och kunde lätt hitta fram. Det var ett öppet ställe med mycket sittplatser, man kunde se bryggeriet bakom baren och lätt beställa de 6 ölen som fanns på provsmakningsstorlek.

Jagged Mountain

En del av domargänget.

Det framgick dock snabbt att ölen inte alltid var av den typ jag ville ha. Utav de 6 ölen drack jag endast upp en av mina provsmaker, men naturligtvis rejtade jag samtliga. Ingen av oss gillade ölen så pass att vi ville stanna längre, därför tog vi raskt en promenad till nästa ställe på min rutt, Great Divide Brewing Co. Vän av ordning vet vad jag tycker om detta bryggeri, så ingen direkt överraskning att jag återvänder. Här var det fullt med folk, riktigt fullt, men så är ju stället inte heller direkt stort. Träffade på Justin från Cigar City också som hojtade över mig, kul. Vi träffade lite olika personer, varefter vi vandrade neråt mot nästa ställe samt började jaga mat.

Precis bredvid Star Bar hittade vi ett pizzaställe där vi satt oss ner, två olika pizzor beställdes in, samt en tallrik med 14 kycklingvingar. Alla utom en av oss drack vatten till detta, någon känsla av att det nog finns öl till resten av veckan infanns. Efter maten tog våra två japanska kamrater farväl för att återvända till hotellet, vi resterande tre vandrade över till baseballarenan med tanken att besöka Sandlot Brewery. Detta bryggeri var dock endast öppet för de med biljett till matchen denna kväll, typsikt. Nåja, vi var på gångavstånd från mitt nästa steg i planen, Falling Rock Tap House. Här var det lika gemytligt som alltid, vi hittade även en ny domarkollega och tog varsin öl. På vägen hem gick vi förbi Freshcraft, men vi var samtliga trötta och kände inte för att trängas i den stojiga baren, därför vandrade vi tillbaka till hotellet och gjorde kväll.

Tisdagen började med samma rutin nere vid frukosten, vi fick ihop ett bord för 4 med lite andra domare innan vi väl tog plats. Efter frukosten gick jag och John iväg till Colorado Convention Center för att registrera oss till Craft Brewers Conference. Därefter samlades vi vid våra respektive bord för första omgången.

Nu var det dags att ta plats i Quartz B, bord 32. Endast två delar denna omgång, först dömde vi kategori 71 Scottish-Style Ale runda 1 av 2 (totalt 30 i kategorin), i den andra dömde vi kategori 41 German-Style Doppelbock or Eisbock runda 1 av 3 (totalt 52 öl i denna kategori). Detta var första gången i denna tävlingen för mig då det fanns underklasser till huvudklassen, då var glasen även märkta med vilken underklass varje öl tävlade i, så man var säker på vilken typ ölen skulle bedömas efter. För Eisbock fick jag ett problem med en av ölen, det började med att ölen var riktigt grumlig, sedan doftade den rakt av stark veteöl, smakade så också. Med andra ord var detta en Weizen Eisbock, något som inte täcks in av denna typ. Problemet var att ölen var mycket välgjord. Sagt och gjort, det var första ölen vi fick diskutera, hur skall vi förhålla oss till detta? Men då stilen inte täcker in denna del var vi tvungen att sparka ut ölen, samt skriva ner våra åsikter att återmata kring vad som händer när en öl hamnar utanför tillgängliga klasser. Planen för denna omgång var 9-12:30 igen, men då vi endast hade 2 delomgångar och dessutom inga större diskussioner var vi klara strax efter kl 11 och fick vänta en del på att lunchen skulle öppna.

Därefter hade vi vår timmes lunchpaus på samma ställe som under måndagen, igen buffé fast lite annorlunda jämfört med gårdagen.

Dagens andra domaromgång var planerad till 13:30-17, nu tog jag plats i Quartz A, vid bord 29. En av domarena vid bordet var bryggare på Sandlot, så pratade lite om att jag inte kunnat komma in men att jag gärna skulle komma förbi och frågade lite om öppettider mm. Han visste inget om öppettiderna, men erbjöd sig att vänta på onsdagen efter dömningen trots att han endast hade en domaromgång och jag tre, så han kunde ta mig till bryggeriet. Dags att dra igång dömningen, vi hade en till hel omgång med final framför oss, nu kategori 73, brown Porter. Först runda 1 av 3 inklusive skriva protokoll och skicka tre öl per grupp uppåt. Sedan runda 2 av 3, utan protokoll, men tyst bedömning och skicka vidare tre öl per grupp uppåt till finalen. Sist runda 3 av 3 och finalen, hela bordet samlat och provade, om jag kommer ihåg rätt, de 12 ölen tyst för att sedan sortera ut de minst typriktiga och lyfta fram de mest typriktiga för att dela ut de tre medaljerna i denna kategori.

När dagens domaruppgifter var avklarade bytte jag om och gick sedan iväg över gatan till Colorado Convention Center för att prova lite gratis öl och lyssna på välkomnandet av förstagångsbesökare till CBC. När klockan närmade sig 18 var det bara en kvart tills bussarna skulle börja skjutsa oss ut till CBC Welcome Reception, så vandrade ut dit. Oj titta, en kö, den går runt hörnet, samt nästa hörn, å nästa hörn, titta där står John med några kamrater, jag fick plats i kön. Med 9,000 registrerade besökare (även om kanske inte alla stod i denna kö) var det lite folk som skulle bussas iväg. Till slut var vi framme och kom iväg med en buss som tog oss till Sports Authority Field at Mile High Stadium. Detta är alltså den enorma arena som Denver Broncos spelar amerikansk fotboll på, de hade hyrt hela. Här fanns lite småplock som mat, samt ett stort antal bryggare utställda, bara att jönsa fram och hålla fram ett glas för att få öl, åh jag har några ölnördskamrater som nog önskat att de vore på plats. Gick runt och minglade, provade öl och hade det bra.

All in, de hyr stora ställen för vår bar!

John och jag på Mile High Stadium.

Fram emot kvällen tog jag en buss tillbaka och valde att gå till hotellet istället för att fortsätta ut på stan. Jag hade en burk specialöl från Oskar Blues i kylen, bryggd för denna konferens, så passade på att testa den.

Specialbryggd öl

Innan ölen var urdrucken dök John upp, något gladare och mer rundfotad än mig, han trollade fram en burk japansk öl han hade fått av en kamrat som vi delade på innan det var dags att avsluta för kvällen.

Onsdagen 9:e april var det då dags att göra sista rycket som domare i WBC för denna gång. Åter upp tidigt för att ställa sig i kö till frukost och samma rutin som tidigare. Nu hade fler fattat så redan vid 07:30 var det en bit kö för att få ett bord. Efter frukosten tog jag en promenad för att få lite luft, samla tankarna samt skaka liv i både kropp och hjärna. Till slut var det då dags för avslutande omgången 9-12:30 igen, nu satte jag mig i Mineral BC vid bord 11. Detta var första gången jag hade en annan svensk vid bordet och dömde tillsammans med mig, Peter Högström satt med samma bord. Första delen dömde vi kategori 69, Extra Special Bitter, runda 1 av 3 (totalt 57 öl i kategorin). Vi hade faktiskt med oss en av bryggmästarna från Fuller's som berättade att Fuller's ESB inte längre tar medalj i klassen för den är ”inte stiltypisk nog”, humor! Kanske skall tillägga att alla domare får fylla i vilka bryggerier de är ekonomiskt knutna till samt vilka stilar de inte kan döma då deras bryggerier lämnat in öl i denna. Fuller's hade valt att inte lämna in några öl till WBC 2014.

Nu följde första och andra omgången av kategori 78, Brittish-Style Imperial Stout (totalt 42 öl i denna kategori). Först runda 1 av 2 med protokoll, här hittade både jag och Peter en öl med tydliga inslag av bourbon, vilket inte nämns i stilen men man får väl förstå att bourbon är typiskt amerikanskt och inte hör hemma i denna kategori. Ölen var dock så välbryggd så vi tillsammans med den tredje domaren valde att ändå skicka den till finalen för att höra övrigas synpunkter. I sista domardelen då, finalen för vår UK Impy, då provade hela bordet alla öl. Den mycket välbryggda, samt det får jag säga mycket goda, bourbonfatslagrade (eller motsvarande) ölen fick skickas ut. Jag har full förståelse för det och håller med, hade det varit på SM hade jag yrkat på att få till ett hedersomnämnande. Vi kom fram till guld och silver, men hade en del diskussioner kring bronset. För bronspengen får man dock avvika en del från stilen, största problemet med denna öl var att den troligen var torrhumlad och kanske till viss del med amerikansk humle. Den var dock så välbryggd och i övrigt stiltypisk att den slog ut konkurrenten om bronset.

I och med detta var vi färdiga!

Jag hittade inte igen bryggaren från Sandlot, han hade nog glömt det hela eller tröttnat, så gick över gatan till CBC för att lösa in min lunchkupong och sedan gå på mässa, men det får bli ett annat inlägg.

gnoff, Patrik, Jessica, David, Peter