Nu gick bussen mot
Epic Brewing Denver Taproom och avslutning för kvällen, Judge Reception.
Det var trevligt en liten stund, jag fick till och i mig två öl
till, men sedan runt kl 20 eller så räckte inte min pyttebit
lasagne för att hålla ölen stången längre. Den nu rätt trötte
och kanske till och med lite rundfotade gnoff fick sätta sig i en
taxi, inse sina begränsningar, samt bege sig till hotellet för att
väldigt tacksamt stupa i säng. Sällan har jag haft tillgång till
så mycket gratisöl som denna dag dock.
I WBC döms ölen, liksom
i SM i hembryggd öl, enligt stil. De bedöms alltså enligt en
definition som beskriver hur ölen skall vara samt till viss del hur
den inte skall vara, domarens egna åsikter huruvida ölen smakar
gott eller inte skall inte spela någon roll. Dock kan uppfattningen
om hur en öl passar in, diverse felsmaker och annat, behöva
diskuteras.
I varje grundomgång
kommer 9 till 11 öl in per domargrupp, från dessa är tanken att
tre tas fram som passar stilen tillräckligt bra, medan det i finalen
är ett varierande antal öl där guld, silver och brons delas ut.
Däremot om inte tre öl är tillräckligt bra i delomgången måste
inte tre skickas vidare uppåt, liksom om inte medaljkriterierna för
de tre medaljerna kan uppfyllas måste inte alla tre medaljerna delas
ut.
Samtliga öl bedöms för
domarna helt blint, vi ser endast en sifferserie per öl, liksom vet
i vilken stil den har lämnats in. Även mellan olika omgångar och
finalen typas ölen om med andra siffror så att man inte lätt skall
kunna identifiera öl mellan olika omgångar.
I första omgången fyller
varje domare i ett domarprotokoll under tystnad, när alla domare är
klara diskuterar man vilka öl som borde gå vidare. För varje öl
fylls även en sammanfattning i huruvida ölen gick till final eller
ej, samt om den inte gjorde det någon variant av kommentar till
varför. I andra omgången, om det finns någon för den klassen,
fylls inga protokoll i, utan domarna testar ölen och därefter
diskuteras vilka öl som skall gå till final. I finalen fylls heller
inga protokoll i, men efter att medaljerna beslutats fyller man i en
lapp med vilken öl som får vilken medalj.
 |
| Domarprotokoll från domare #3 |
Måndag och första dagen
att döma, här var det nog tur att jag tog slut som artist i tid
kvällen innan, för nu hade jag också tid och ork att gå upp kl 7
för att duscha och äta frukost.
Frukosten på detta hotell
var lite speciell, för de vill att man skulle anmäla hur många man
var, sedan fick man vänta till ett bord blev ledigt, sedan visade
de oss till vårt bord. Om det råkade finnas två lediga platser vid
det bordet sedan sattes ingen annan där, utan de fick vänta. En del
fick vänta upp emot 20 minuter, medan andra domare gick rakt förbi
och letade reda på ett bord med domare de kände igen och satte sig
ner.
Efter frukost fanns lite
tid över, så gick runt med min rumskamrat en stund i kvarteret runt
hotellet för att hämta luft och samla tankarna inför dagens
uppgift. Min rumskamrat förresten, hans namn är Junghoon Yoon, men
kallas ofta John. Han är från Korea, men jobbar nu i Kina på
Platinum Brewing. Bland annat är han utbildad på UC Davis under Dr.
Bamforth vilkens bok jag läser under min utbildning, lite kul sådär.
Vi skulle samlas på
våning 3 av Hyatt vid vårt bord 08.50 för att påbörja första
domaromgången vid 9. Min morgonomgång började i sal Mineral DE vid
bord 15, tillsammans med fem andra domare. Vi delade bordet på
mitten så vi blev tre personer per domargrupp, sedan började ölen
komma in. Första omgången för oss var delad i tre, med första
delen kategori 85, American-Style Pale Ale, runda 1 av 3 (totalt 122
öl i kategorin). Jag kommer ihåg att vi fick in 10 stycken öl,
varav endast en var riktigt bra enligt stil, en var godtagbar, medan
övriga åtta inte hade någon märkbar karaktäristik enligt stilen.
Vi skickade alltså endast två öl vidare, detsamma gjorde andra
delen vårat bord, liksom en del av bordet bredvid. Det verkar som om
denna klass lider av att lämnas in så pass långt i förväg då
den känsliga humlen hinner försvinna från många utav dem. Detta
var dock enda gången för mig som vi inte skickade vidare tre öl,
vi delade också ut medaljer i alla finaler jag satt med i.
I nästa del dömde vi
kategori 75, Sweet Stout or Cream Stout, runda 1 av 2 (totalt 43 öl
i kategorin). Vi hade kvar samma domargrupper som tidigare. Sista
delen före lunch dömde vi kategori 22, Wood- and Barrel-Aged Strong
Stout, runda 1 av 3 (totalt 72 öl i kategorin).
Första domaromgången
planerades 9-12:30, följt av lunch i en timme. Vi klarade oss att
bli klara i tid och gick därefter till lunchen i Centennial Ballroom
på samma våningsplan i hotellet. Här serverades det lunchbuffé,
men nu fick vi iallafall gå och sätta oss varhelst det fanns plats.
Nästa omgång planerades
att fortgå mellan 13:30-17. Vi hade en domare som kom sent och hade
dessutom missat lunchen, vissa grupper hade alltså dragit ut rejält
på tiden. Nu satt jag vid bord 22 i Mineral FG. Denna omgång dömde
vi bara en kategori, nummer 74, Robust Porter (totalt 75 öl i
kategorin). Vi dömde alltså delomgång 1, 2 samt finalen (omgång
3). Bordet var delat som tidigare under de två första delarna,
medan alla vid bordet dömde samtliga finalöl, vilket innebar att om
varje del av bordet skickade tre öl till finalen skulle varje domare
testa om tre öl hen skickat dit. Dock med ommärkning av ölen är
det inte alltid lätt att komma ihåg vilken öl som var vilken då
man måste lita på vad man känner i varje öl. Vi var inte helt
överens om allt, men mot slutet kunde vi genom diskussioner sortera
ut öl efter öl tills endast tre stycken återstod och komma överens
vilken som skulle få vilken medalj enligt de kriterier som tävlingen
går efter.
Nu var då första dagen
som domare i WBC avklarad, upp till rummet för att byta om och sedan
planera eftermiddagen och kvällen. Jag träffade på John och
förklarade vad jag hade för planer och frågade om han ville följa
med. Han tog även med sig två japanska kamrater, samt i lobbyn
plockade vi med oss David från
Dave's BrewFarm. Vi tänkte först ta
gratisbussen
RTD's FREE 16th Street MallRide, den var dock knöfull
så vi vandrade ner ett par kvarter istället, samt vidare till vårt
första stopp som jag inte tidigare besökt,
Jagged Mountain CraftBrewery. Detta var inte så väl utmärkt med skylt eller så, men
David hade varit där förr och kunde lätt hitta fram. Det var ett
öppet ställe med mycket sittplatser, man kunde se bryggeriet bakom
baren och lätt beställa de 6 ölen som fanns på
provsmakningsstorlek.
 |
| Jagged Mountain |
 |
| En del av domargänget. |
Det framgick dock snabbt att ölen inte alltid
var av den typ jag ville ha. Utav de 6 ölen drack jag endast upp en
av mina provsmaker, men naturligtvis rejtade jag samtliga. Ingen av
oss gillade ölen så pass att vi ville stanna längre, därför tog
vi raskt en promenad till nästa ställe på min rutt,
Great Divide Brewing Co. Vän av ordning vet vad jag tycker om detta bryggeri, så
ingen direkt överraskning att jag återvänder. Här var det fullt
med folk, riktigt fullt, men så är ju stället inte heller direkt
stort. Träffade på Justin från
Cigar City också som hojtade över
mig, kul. Vi träffade lite olika personer, varefter vi vandrade
neråt mot nästa ställe samt började jaga mat.
Precis bredvid
Star Bar
hittade vi ett pizzaställe där vi satt oss ner, två olika pizzor
beställdes in, samt en tallrik med 14 kycklingvingar. Alla utom en
av oss drack vatten till detta, någon känsla av att det nog finns
öl till resten av veckan infanns. Efter maten tog våra två
japanska kamrater farväl för att återvända till hotellet, vi
resterande tre vandrade över till baseballarenan med tanken att
besöka
Sandlot Brewery. Detta bryggeri var dock endast öppet för
de med biljett till matchen denna kväll, typsikt. Nåja, vi var på
gångavstånd från mitt nästa steg i planen,
Falling Rock Tap House. Här var det lika gemytligt som alltid, vi hittade även en ny
domarkollega och tog varsin öl. På vägen hem gick vi förbi
Freshcraft, men vi var samtliga trötta och kände inte för att
trängas i den stojiga baren, därför vandrade vi tillbaka till
hotellet och gjorde kväll.
Tisdagen började med
samma rutin nere vid frukosten, vi fick ihop ett bord för 4 med lite
andra domare innan vi väl tog plats. Efter frukosten gick jag och
John iväg till Colorado Convention Center för att registrera oss
till Craft Brewers Conference. Därefter samlades vi vid våra
respektive bord för första omgången.
Nu var det dags att ta
plats i Quartz B, bord 32. Endast två delar denna omgång, först
dömde vi kategori 71 Scottish-Style Ale runda 1 av 2 (totalt 30 i
kategorin), i den andra dömde vi kategori 41 German-Style Doppelbock
or Eisbock runda 1 av 3 (totalt 52 öl i denna kategori). Detta var
första gången i denna tävlingen för mig då det fanns
underklasser till huvudklassen, då var glasen även märkta med
vilken underklass varje öl tävlade i, så man var säker på vilken
typ ölen skulle bedömas efter. För Eisbock fick jag ett problem med en av ölen,
det började med att ölen var riktigt grumlig, sedan doftade den
rakt av stark veteöl, smakade så också. Med andra ord var detta en
Weizen Eisbock, något som inte täcks in av denna typ. Problemet var
att ölen var mycket välgjord. Sagt och gjort, det var första ölen
vi fick diskutera, hur skall vi förhålla oss till detta? Men då
stilen inte täcker in denna del var vi tvungen att sparka ut ölen,
samt skriva ner våra åsikter att återmata kring vad som händer
när en öl hamnar utanför tillgängliga klasser. Planen för denna
omgång var 9-12:30 igen, men då vi endast hade 2 delomgångar och
dessutom inga större diskussioner var vi klara strax efter kl 11 och
fick vänta en del på att lunchen skulle öppna.
Därefter hade vi vår
timmes lunchpaus på samma ställe som under måndagen, igen buffé
fast lite annorlunda jämfört med gårdagen.
Dagens andra domaromgång
var planerad till 13:30-17, nu tog jag plats i Quartz A, vid bord 29.
En av domarena vid bordet var bryggare på Sandlot, så pratade lite
om att jag inte kunnat komma in men att jag gärna skulle komma förbi
och frågade lite om öppettider mm. Han visste inget om
öppettiderna, men erbjöd sig att vänta på onsdagen efter
dömningen trots att han endast hade en domaromgång och jag tre, så
han kunde ta mig till bryggeriet. Dags att dra igång dömningen, vi
hade en till hel omgång med final framför oss, nu kategori 73,
brown Porter. Först runda 1 av 3 inklusive skriva protokoll och
skicka tre öl per grupp uppåt. Sedan runda 2 av 3, utan protokoll,
men tyst bedömning och skicka vidare tre öl per grupp uppåt till
finalen. Sist runda 3 av 3 och finalen, hela bordet samlat och
provade, om jag kommer ihåg rätt, de 12 ölen tyst för att sedan
sortera ut de minst typriktiga och lyfta fram de mest typriktiga för
att dela ut de tre medaljerna i denna kategori.
När dagens domaruppgifter
var avklarade bytte jag om och gick sedan iväg över gatan till
Colorado Convention Center för att prova lite gratis öl och lyssna
på välkomnandet av förstagångsbesökare till CBC. När klockan
närmade sig 18 var det bara en kvart tills bussarna skulle börja
skjutsa oss ut till CBC Welcome Reception, så vandrade ut dit. Oj
titta, en kö, den går runt hörnet, samt nästa hörn, å nästa
hörn, titta där står John med några kamrater, jag fick plats i
kön. Med 9,000 registrerade besökare (även om kanske inte alla
stod i denna kö) var det lite folk som skulle bussas iväg. Till
slut var vi framme och kom iväg med en buss som tog oss till Sports
Authority Field at Mile High Stadium. Detta är alltså den enorma
arena som Denver Broncos spelar amerikansk fotboll på, de hade hyrt
hela. Här fanns lite småplock som mat, samt ett stort antal
bryggare utställda, bara att jönsa fram och hålla fram ett glas
för att få öl, åh jag har några ölnördskamrater som nog önskat
att de vore på plats. Gick runt och minglade, provade öl och hade
det bra.
 |
| All in, de hyr stora ställen för vår bar! |
 |
| John och jag på Mile High Stadium. |
Fram emot kvällen tog jag en buss tillbaka och valde att gå
till hotellet istället för att fortsätta ut på stan. Jag hade en
burk specialöl från Oskar Blues i kylen, bryggd för denna
konferens, så passade på att testa den.
 |
| Specialbryggd öl |
Innan ölen var urdrucken
dök John upp, något gladare och mer rundfotad än mig, han trollade
fram en burk japansk öl han hade fått av en kamrat som vi delade på
innan det var dags att avsluta för kvällen.
Onsdagen 9:e april var det
då dags att göra sista rycket som domare i WBC för denna gång.
Åter upp tidigt för att ställa sig i kö till frukost och samma
rutin som tidigare. Nu hade fler fattat så redan vid 07:30 var det
en bit kö för att få ett bord. Efter frukosten tog jag en promenad
för att få lite luft, samla tankarna samt skaka liv i både kropp
och hjärna. Till slut var det då dags för avslutande omgången
9-12:30 igen, nu satte jag mig i Mineral BC vid bord 11. Detta var
första gången jag hade en annan svensk vid bordet och dömde
tillsammans med mig, Peter Högström satt med samma bord. Första
delen dömde vi kategori 69, Extra Special Bitter, runda 1 av 3
(totalt 57 öl i kategorin). Vi hade faktiskt med oss en av
bryggmästarna från Fuller's som berättade att Fuller's ESB inte
längre tar medalj i klassen för den är ”inte stiltypisk nog”,
humor! Kanske skall tillägga att alla domare får fylla i vilka
bryggerier de är ekonomiskt knutna till samt vilka stilar de inte
kan döma då deras bryggerier lämnat in öl i denna. Fuller's hade
valt att inte lämna in några öl till WBC 2014.
Nu följde första och
andra omgången av kategori 78, Brittish-Style Imperial Stout (totalt
42 öl i denna kategori). Först runda 1 av 2 med protokoll, här
hittade både jag och Peter en öl med tydliga inslag av bourbon,
vilket inte nämns i stilen men man får väl förstå att bourbon är
typiskt amerikanskt och inte hör hemma i denna kategori. Ölen var
dock så välbryggd så vi tillsammans med den tredje domaren valde
att ändå skicka den till finalen för att höra övrigas
synpunkter. I sista domardelen då, finalen för vår UK Impy, då
provade hela bordet alla öl. Den mycket välbryggda, samt det får
jag säga mycket goda, bourbonfatslagrade (eller motsvarande) ölen
fick skickas ut. Jag har full förståelse för det och håller med,
hade det varit på SM hade jag yrkat på att få till ett
hedersomnämnande. Vi kom fram till guld och silver, men hade en del
diskussioner kring bronset. För bronspengen får man dock avvika en
del från stilen, största problemet med denna öl var att den
troligen var torrhumlad och kanske till viss del med amerikansk
humle. Den var dock så välbryggd och i övrigt stiltypisk att den
slog ut konkurrenten om bronset.
I och med detta var vi
färdiga!
Jag hittade inte igen
bryggaren från Sandlot, han hade nog glömt det hela eller tröttnat,
så gick över gatan till CBC för att lösa in min lunchkupong och
sedan gå på mässa, men det får bli ett annat inlägg.
 |
| gnoff, Patrik, Jessica, David, Peter |