Johan är då min kamrat som tog upp detta med mig och frågade om jag var intresserad, visst var jag det!
Johan har jag lurat in i träsket Untappd, han var med under mjödprovningen i november och brygger till det som då hette Ludewic men numera Rusdrycksmakeriet.
Nu hade då Åsa varit på besök i Gent och besökt ett bryggeri, samt därifrån köpt med sig en förpackning med 5 olika öl samt ett glas.
Samtliga ölen var då från bryggeriet Gentse Stadsbrouwerij och skulle vara bryggda enligt äldre tradition utan humle men istället med gruit.
Lite mer om gruit kommer längre ner hade jag tänkt mig.
Åsa berättade också om hur det i bänkarna tidigare hade varit en inristning vilken om man ställde upp en spegel kunde se en palm samt en kvinna i en särskilt spännande position.
Lite av detta kunde man också se utifall två ölunderlägg lades ner och glaset med en bit tenn på speglade upp bilden så en viss vinkel gav rätt bild.
Det syns kanske inte via bilden, men man får lite på mig eller undersöka själv.
Efter att ha läst lite på flaskorna om vilken öltyp grundölen var samt vilken alkoholhalt ölen höll, till det information från Åsa gällande de av ölen hon själv provat, bestämdes en ordning som de fem ölen skulle provas i.
Själva provningen hölls då torsdagen 26:e december 2013.
Först ut var då Gruut Belgian Wit Bier, en flaska på 33 cl och 5% ABV, datum för bäst före märkt 09/09/15.
Ölen var disig mot grumligt gul, men så hade jag även valt för just denna ölen beroende på öltyp att se till att få med bottensatsen från flaskan fördelad på våra tre glas. Skummet var vitt och nästan läskedrycksbubbligt. Doften på ölen var örtig, svagt kryddig, den hade en lätt ton av jäst samt fenoler. Smaken påminde mer om mineraler, malt, lätt åt det söta hållet, samt örtig. Även eftersmaken drog mot örter. Munkänslan var mousserande, beskan låg.
Bryggeriet själv beskriver ölen på sin sida enligt följande, på engelska:
Gruut White beer is very aromatic with a fragant fruity smell and a slightly herbaceous sharpness. The body is light, but soft; Thanks to the spices, the flavors are ‘round’, very fine and complex. The first impression is a spicy dryness, but there is also a slight, creamy sweetness underlying.
Personligen känner jag inte att den är så tydligt mot en Wit/Belgisk vit - veteöl. Den saknar en del av de citrustoner, liksom koriander, vilka "skall" känneteckna stilen traditionellt.
Ölen var inte dålig på något sätt, men den kändes rätt tunn och tråkig, detta säger jag inte beror på avsaknaden av humle dock, mer att man valt en grundöl som jag personligen kanske inte tycker är direkt spännande.
Nästa öl till provning var Gruut Blond, igen en flaska på 33 cl och 5% ABV, datum för bäst före märkt 10/10/15.
Denna öl var disig och gyllene i färgen, den visade ett viss skum vilket lämnade skumavlagring kvar på glaset. Doften var söt, sockrig och örtig. Smaken var lätt, påminde om vete, visade på beska inslag, sädig samt med kryddor. Eftersmaken var kryddig och besk. Munkänslan var mousserande och beskan vad jag kallar medel.
Bryggeriet själv beskriver ölen på sin sida enligt följande, på engelska:
Gruut Blonde is cloudy, gently barleyd beer. It has a neutral, light and sweet flavor obtained by a special selection of herbs.
Jag tyckte snäppet bättre om denna öl än den första, dock var den rätt slätstruken och tråkig enligt min smak. En ljus Belgisk ale kan ändå göras lite mer spännande, även om den saknar humle. Malten hade kunnat få lite tydligare ton.
Halvtid då med den tredje ölen av fem, Gruut Amber Ale på tur. Liksom de första en 33 cl flaska, dock med en ABV på 6,6%, bäst före 12/08/15.
Glaset visade nu upp en klar kopparfärgad öl med ett fluffigt skum som gick i "off-white" eller kanske äggskalsvitt? Doften beskrev jag som maltig, brödskorpa, torr och örtig. Smaken var maltig, knäckig mot kola, fudge samt kryddig. Eftersmaken var först lätt metallisk och gick sedan mer mot kola. Även denna öl hade en mousserande munkänsla, beskan skulle jag säga var låg.
Bryggeriet själv beskriver ölen på sin sida enligt följande, på engelska:
Gruut Amber Ale has an amazing rich taste, a deep copper colour and a smooth drink-ability and when using the typical open glass, you will see a fabulous head, discover its deep copper color and capture its delicate aroma.
Jag gillade den här ölen, den var klart bättre för min smak än de två första och hade en tydlig egen karaktär. Visst kan alkoholen bära med sig mer smaker, men i detta fall var nog grundölen en öl med mera tryck i sig än de första.
Fjärde av dessa ölen hette då Gruut Bruin, ingen blir förvånad om jag säger att den låg på en 33 cl flaska? ABV på denna hade nu gått upp en bit, här 8%. Bäst före markerat till 06/11/14.
Med en brun disig färg och ett relativt stort ljusbrunt mot beige (eng. tan) skum började jag min sensoriska resa. Doften var söt, drog mot grädde, örtig samt någon typ av bär. Smaken var örtig, kryddig, mot apelsin, Romerska Bågar, samt lätt besk. Munkänslan var mindre mousserande än tidigare, dock något hög nivå av CO2 fortfarande. Beskan låg åt medium enligt mig.
Bryggeriet själv beskriver ölen på sin sida enligt följande, på engelska:
Gruut Brown is our cuvee with a pleasant, smooth beginning and a never experienced, persistent aftertaste coming from a mixture of nuts.
Även här enligt mig skulle jag vilja säga, för min smak, var denna öl den bästa för kvällen!
Sista ölen från lådan var då till slut Gruut Inferno, jepp även denna på 33 cl flaska. Högst ABV för kvällen på 8,5%. Om jag läste rätt även den enda ölen för kvällen som faktiskt innehöll humle, dock ännu med kryddor i sig. Bäst före var den märkt enligt 22/08/16.
Ölen visade sig som klar och gyllene med ett stort fluffigt vitt skum. Doften var frisk, maltig och drog lätt mot citrus. Smaken var maltig, örtig, något platt och fadd, samt drog därefter mot mycket söt. Eftersmaken var kryddig, besk och påminde om mineraler. Munkänslan lätt mousserande, beskan relativt låg mot medium.
Bryggeriet själv beskriver ölen på sin sida enligt följande, på engelska:
Inferno: A delicate ale with an intense flavour. It’s golden color and unique flavor makes it popular wit hall ages. Ultimate serving temperature: 8° - 9°
För mig den av de fem ölen jag tyckte minst om denna kväll, främst beroende på smak och eftersmak samt drickbarhet.
Med detta fortsatte kvällen med några andra drycker, dock tar jag inte upp dessa här. Jag är glad att bli inbjuden till dessa trevliga tillställningar och att få prova öl det är svårt för mig att annars få tag på.
Att dessutom prova öl vilka inte följer "normal standard" är dessutom en extra bonus, mer sånt!
Bryggeriet av kvällens provade öl skriver själva att de i ölbryggningen kombinerar både nutida och äldre tekniker. Man säger att ölen är unik och särskilt hälsosam då man använder en speciell kryddblandning (gruit) istället för humle.
Man skriver vidare att under medeltiden delade floden Leie staden Gent i två delar. På högra sidan bryggdes öl men humle, medan man på vänstra sidan bryggde med örter (Gruut) i ölen. Man skriver att 1200-talet såg humle som en alternativ krydda i bryggprocessen, medan tidigare hade de flesta öl kryddats med örter som kallades "Gruyt" eller "Gruut".
Man använde mynt vid namn Gruuten för att betala skatt på de Gruut-örter vilka man bryggde med. Efter att örterna inte längre användes fanns mynten kvar och används nu som logo på bryggeriet.
Jag har hört och läst termen "gruit" förr, mest för att beteckna den krydd- eller örtblandning som användes av vissa bryggare runt Belgien innan eller istället för humle blev populärt. Däremot har jag sällan fått en ordentlig genomgång av vad detta egentligen innebär.
Efter en kväll i mitt ölbibliotek hittade jag tre böcker som i sitt index tog upp termen "gruit", dock var det inte några gedigna forskningar bakom dessa.
I Stora Ölboken av Jan-Erik Svensson kan man hitta en liten skvätt text om gruit, bläddra till sidan 104. Janko tar upp en del öltyper som under "äldre tider" fanns i Rhenlandet, bland annat nämns då "Gruitbier som kryddades med annat än humle och ibland fick spontanjäsa var vanligt i hela det nordtyska området inklusive det som senare blev Nederländerna".
I Charlie Papazians bok The Homebrewer's Companion kan man läsa på sidan 368 om gruit, inte mycket dock. Min egen översättning ger "humle blev bara populärt i öl för ett eller två sekel sedan, före detta användes olika blandningar av örter, ibland kallade gruit, för att balansera en öls smaker". Att humle bara varit populärt i ca 200 år vet jag inte hur jag skall ställa mig till, men denna lilla text är det enda som verkar ta upp gruit i denna bok.
I boken Wild Brews av Jeff Sparrow finns även här ett minimalt omnämnande av denna praxis. På sidan 34 kan man enligt min översättning läsa "i Flandern på 1200-talet tillverkades en lokal öl med en kryddmix som kallades gruit".
Ja inte mycket som sagt fanns att hämta i mitt bibliotek, inte ett ämne som moderna ölböcker vill behandla måhända. Men internet då? Internet är ju fyllt av information om små obskyra ämnen, visst kan det vara svårt att lite på som källa, men det kan väl vara värt ett försök?
På sidan German Beer Institute - The German Beer Portal for North America kan man hitta en sida på engelska vilken går igenom lite information om gruitbier samt vissa av de örter som använts.
Här säger man att för 500 till 1000 år sedan var öl med gruit den vanligaste ölstilen i världen. Gruit skall vara gammaltyska för örter och örter skall ha varit vad de flesta medeltida bryggerier använde för att smaksätta sin öl innan humlen tog över runt 1400-talet.
Man tar upp ett antal örter som vanligast, bland annat rölleka, pors, en, rosmarin, gråbo samt myskmadra.
Ytterligare info om dessa öl samt vissa beskrivningar av örterna kan man hitta på den nämnda sidan.
Gruit nämns och kort på engelska wikipedia, här nämns ett par andra vanliga örter som exempelvis ljung men även ett flertal kryddor.
På hemsidan för den stora hembryggartidningen Brew Your Own kan man hitta en beskrivning av ölstilen gruitbier. En del av denna text är misstänkt lik (ord för ord) det som stod i min första länk. Dock litar jag på denna tidning att de har gjort rimliga faktakollar så denna kan vara värd att läsa igenom för den vetgirige.
Inte så mycket mer man enkelt kan hitta alltså, däremot för den som är intresserad av vad som skedde i Sverige på tiden före humlen blev populär kan man försöka hitta en bok vid namn "Pors och andra humleersättningar och ölkryddor i äldre tider" skriven av Nils von Hofsten, tryckt i Uppsala 1960.
Med viss humor hittar jag såklart där ett kapitel om detta! På sidan 63 börjar "Grut och Grutbier (Grüsing) i Mellaneuropa". Detta kapitel pågår till sidan 75.
Här nämns bland annat "Öl har sällan eller blott undantagsvis kallats grut", därefter följer ett antal sidor med många litteraturhänvisningar och information om var olika växter vuxit samt troligen använts. Här finns mycket att hämta för den som vill grotta ner sig!
Själv lämnar jag detta ämne för denna gång och känner mig färdig med denna beskrivning för tillfället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar